En bra vecka för Europa
Fram tills i går var det Ödesdagen Onsdag som stod högst på Europas löpsedlar. Det var då som besked väntades om huruvida Tysklands författningsdomstol skulle ge grönt eller rött ljus till EU:s krisfond, ESM. Det var också denna dag Hollands väljare skulle visa resten av Europa att nu får det vara nog med union, euro och brysselbyråkrater.
Därtill förväntades det att inte något som helst av värde skulle komma ut av José Manuel Barrosos linjetal inför EU-parlamentet.
Var och en för sig och alla tillsammans skulle dessa inslag bekräfta att det nu var dags att ge större utrymme åt en mer skeptisk berättelse om Europa.
Men så fel det kan bli. Den tyska författningsdomstolen sa ja. De holländska väljarna sa ja, och valde varken främlingsfientliga krafter eller socialistiska revanschister till att leda landet ut ur gemenskapen. Istället blev det själva symbolen för det Holland som en gång var med och grundade unionen, det liberala VVD, som vann och blev största parti.
Plötsligt hade Ödesdagen Onsdag förvandlats till en glädjens dag.
Sen var det EU-kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, och hans linjetal. Det enda som gav eko i Europa var att han använde f-ordet – federalism – och inte som en svordom. Enklast sammanfattat är det Barrosos uppfattning att endast ett EU som går i mer federalistisk riktning är ett EU som klarar av att möta framtiden.
En bra vecka, som sagt.
Det återstår ännu många ödesdagar innan EU och euron har tagit sig ur skuldkrisen. Frågorna om den tekniska utformningen av bankunionen är många, som den om hur EU-medlemmar som inte har euron som valuta ska kunna acceptera dess auktoritet.
Det finns också annat som kräver att Europas ledare inte blundar för de fortsatta svårigheterna. Inte minst Greklands fortsatta öde kommer att sätta press på medlemsstaterna att orka agera solidariskt och säkra såväl valutans som grekernas väl.
För att klara detta måste medlemsländernas finansministrar först av allt kliva ner från podiet efter det att den senaste toppmötesbilden tagits, och istället för att stirra sig blinda på Bryssel ta itu med sina egna krisdrivande och skuldtyngda statsbudgetar.
Europas medborgare är smartare än media. Det visar holländska folkets val. Men för den skull är det inte alldeles givet att medborgarna alltid agerar med unionens bästa för ögonen.
Större förändringar av EU-fördraget, som i ett flertal länder först måste bekräftas av medborgarna i folkomröstning innan de kan ratificeras, skulle utan tvekan spela bollen till skeptiker och öppet gemenskapsfientliga krafter.
Talet om ett mer integrerat EU kräver därför att det är försiktigheten som sätter agendan.
Men om målet finns det inga skäl att tveka.
