Anela Murguz: Dubbla budskap om terrorhotet mot Sverige
Tidigare i år höjdes terrorhotnivån till en fyra på en femgradig skala. En desinformationskampanj mot svensk socialtjänst och upprepade koranbränningar gjorde att Sverige gick från att ses som en fiende bland många andra västländer till att vara en prioriterad måltavla för våldsbejakande islamism. Något som blev särskilt tydligt i höstas när två svenska fotbollsfans dödades i Bryssel för att de bar på svenska symboler.
Sedan dess har säkerhetsläget försämrats ytterligare. Men när justitieminister Gunnar Strömmer (M) kallade till presskonferens med Säpo och Nationella operativa avdelningen, Noa, lät man meddela att terrorhotnivån är kvar på en fyra. I stället blev det mest en informationsträff om det rådande läget, där bedömningen är att kriget mellan Israel och Gaza ökat spänningarna i Sverige och i omvärlden och aktiviteten bland våldsbejakande extremister.
Därtill brukar terrorhotet vanligtvis tillta under jul- och nyårshelgerna. Det framhöll även Säpo, som dock i nuläget inte ser några konkreta hot mot exempelvis julhandeln. Ändå uppmanades allmänheten till extra vaksamhet, samtidigt som de också uppmuntrades till att bete sig som vanligt i julhandeln.
”Att börja anpassa sig till terrorismen innebär att den i vissa avseenden redan har vunnit, vilket vore allt annat än önskvärt. Men regeringens budskap blir inte mindre otydligt för det.”
Det är därför svårt att se vad meningen med presskonferensen var. Det tvetydiga budskapet att å ena sidan förhålla sig till det förändrade säkerhetsläget, å andra sidan leva på som vanligt, känns igen från när terrorhotnivån höjdes i somras. Precis då som nu var budskapet att medborgarna ska iaktta viss försiktighet, men inte vara rädda.
Redan då kritiserades regeringen för de dubbla budskapen, som också tog sig i märkliga uttryck i praktiken. För samtidigt som allmänheten uppmanades att inte vara rädda gick exempelvis polisen i Göteborg ut med att inte bära hörlurar på offentliga platser, för att människor ska kunna vara fullt uppmärksammade på eventuella hot. Något som tydliggör att det inte är helt enkelt skilja oro och rädsla från försiktighet och vaksamhet.
På ett sätt är det förståeligt varför regeringen går ut med de dubbla budskapen. Att börja anpassa sig till terrorismen innebär att den i vissa avseenden redan har vunnit, vilket vore allt annat än önskvärt. Men regeringens budskap blir inte mindre otydligt för det. Hur gemene man förhåller sig till det förändrade säkerhetsläget är förstås individuellt. Men just för att det råder så många olika tolkningar av vad ett förhöjt terrorhot innebär vore det önskvärt om regeringen var tydligare i vad som förväntas av medborgarna.
