Anela Murguz: Ditt arv ska inte gå till kriminella
Det är sällan myndigheter pekar med hela handen, men det gjorde Riksrevisionen i sin granskning av Allmänna arvsfonden som kom i början av mars. Budskapet var tydligt: fonden bör avvecklas. Bakgrunden till den skarpa uppmaningen är Arvsfonden får in betydligt mer pengar än den hinner dela ut, samtidigt som det förekommer brister vad gäller kontroll av hos vilka organisationer fondens pengar hamnar.
Allmänna arvsfonden instiftades för snart 100 år sedan, när kusiner togs bort från arvsordningen. Arvet från dem som i och med beslutet saknade arvingar, och inte testamenterade sina tillgångar, gick till fonden. Till en början hade den i uppgift att dela ut pengar till verksamhet som är viktig för barn och ungdomar. Med tiden utvidgades det till att även omfatta pensionärer och personer med funktionsnedsättning. Under förra året fick Allmänna arvsfonden in nästan 1 400 miljoner kronor. En stor del av intäkterna kom in genom arv, varav betydande summor går till olika ideella projekt.
Tanken – att med arv från personer utan arvingar och testamente bygga upp viktiga ideella verksamheter som gör kommande generationer gott – är fin. Men i en tid då det blir allt vanligare att det svenska välfärdssystemet utnyttjas av kriminella riskerar det att bli kontraproduktivt.
”Det är uppenbart att det generösa välfärdssystem som en gång byggdes upp i detta land inte är tillräckligt rustat för de utmaningar det står inför i dag.”
I Riksrevisionens rapport framgår att risken är stor för att fondens pengar hamnar i händerna på oseriösa och kriminella aktörer. Det förekommer att personer i organisationer som har fått ta del av pengar från arvsfondsprojekt figurerar i sammanhang där ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet förekommer.
Dessa uppgifter utgör dessvärre inte ett undantag. Snarare är det en del av ett större mönster. Ledarsidan har i ett antal tidigare artiklar den senaste tiden belyst detta problem. När det exempelvis gäller bidragssystemet generellt går närmare 15 miljarder kronor till felaktiga utbetalningar, varav hälften bedöms vara rena bidragsbrott enligt en utredning som regeringen tog emot i förra året. Det är uppenbart att det generösa välfärdssystem som en gång byggdes upp i detta land inte är tillräckligt rustat för de utmaningar det står inför i dag.
Att ett stort antal civilsamhällesorganisationer reagerar på Riksrevisionens uppmaning, som de i en debattartikel i Aftonbladet (13/3) beskriver som en ”oproportionerlig slutsats”, är förståeligt. Skulle man sätta spiken i kistan för Allmänna arvsfonden är det rimligt att anta många oskyldiga organisationer kommer att drabbas.
Men alternativet – att inte agera mot att pengar hamnar i orätta händer – är inte heller önskvärt. Dessutom föreslår Riksrevisionen att Allmänna arvsfonden ersätts med ett bättre system för att hantera arvlösa personers tillgångar. Det är betydligt rimligare än att det smusslas med pengar som någon slitit ett helt liv för.
