Mikael Hermansson: Detta är Trumps eftermäle
Det som skulle ha varit en traditionstyngd övning i konsten att utse en ny president blev istället en våldsam massprotest mot demokratin och mot det presidentval som avgjordes i november. När missnöjda Trumpanhängare trängde in i Capitoliumbyggnaden, som inrymmer den amerikanska kongressens båda kammare, var det på uppmaning av den avgående presidenten som de valde att ta strid mot den kanske heligaste av alla amerikanska urkunder – konstitutionen.
Det råder inga som helst tvivel om att de krafter som valde att storma kongressen inte kan beskrivas som legitima. Den som vill ta över en folkvald församling eller ens ta plats i den vet att det finns en smal väg att gå. Men efter att Donald Trump långt innan valet deklarerade att han för sin del inte kunde acceptera något annat än en vinst, blev Joseph Bidens seger något som bara kunde vara möjligt om den uppnåddes genom omfattande valfusk. När det sedan stod klart att utfallet av ett demokratiskt fullgånget val gick Trump emot, då valde den dålige förloraren att fullt ut visa sitt rätta ansikte. Han valde den breda vägen och att fick många av sina anhängare med sig.
”De som stod för våldet, de som inte ville att den representativa församlingens processer ska ha sin gång, alla som vägrar att acceptera att demokratin förutsätter att förloraren ger plats för vinnaren – alla har de ytterst sin förespråkare i den demokratiskt valde president som nu av egen kraft har skapat sitt eftermäle.”
Genom att vägra erkänna sig besegrad, trots att det inte fanns några som helst bevis eller ens indikationer på att valfusk hade eller kunde ha förekommit, så syftade Trump i praktiken till att sätta den representativa demokratin ur spel.
Låt vara att andra förmådde att upprätthålla den, men när landets sittande president agerar mot såväl konstitutionens anda och bokstav, mot demokratins grundvalar, då agerar han också bortom alla anständighetens gränser.
Det är inte fel att utifrån hans agerande nu kalla Donald Trump för det amerikanska samhällets fiende nummer ett. Trumps tid i Vita huset har vidgat sprickorna i ett redan kluvet land. De scener som utspelades när hans supportrar stormade kongressen var i all sin nakna våldsamhet en bekräftelse på vilken verkan hans ledarskap har haft. När Trump under onsdagen dessutom valde att attackera sin egen vicepresident Mike Pence, för att denne vägrade att gå med på att uppmana kongressen att vägra godkänna valresultatet, var det med ord som ”förrädare” och ”svikare” han agerade på Twitter. De senatorer och kongressledamöter som avsåg att hantera röstrapporteringen från delstaterna som den formaliaövning det i praktiken handlar om, fick också smaka på den trumpska retoriken.
Nu vet vi vad som blir Donald Trumps eftermäle: Den representativa amerikanska demokratins finrum och verkstad skändat. Flera byggnader i området fick evakuerades. Demokratiskt valda ledamöter tillhandahölls gasmasker och fick order av den underbemannade polisen att låsa in sig på sina kontor. Bilder av säkerhetspersonal och poliser med dragna vapen inne i kongressbyggnaden, och uppgifter om att skott hade avlossats, säger mer om vem som verkligen är ”förrädare” och ”svikare”.
De som stod för våldet, de som inte ville att den representativa församlingens processer ska ha sin gång, alla som vägrar att acceptera att demokratin förutsätter att förloraren ger plats för vinnaren – alla har de ytterst sin förespråkare i den demokratiskt valde president som nu av egen kraft har skapat sitt eftermäle som den store antidemokraten.
Men det finns en sak att glädjas åt, trots allt:
Den 20 januari får USA en ny president. Då är Donald Trump äntligen historia.
