Karin Karlsbro: Det nordiska samarbetet behövs fortfarande
Rysslands krig mot Ukraina har fört Europas länder närmare varandra. Det gäller inte bara inom ramen för EU, utan likväl inom Norden. Detta faktum var också högst påtagligt när Nordiska rådets 75:e session samlades i Oslo förra veckan. Med de nordiska statsministrarna på plats och parlamentsledamöter från de nordiska parlamenten, inklusive Färöarna, Grönland och Åland, hölls debatter i Stortinget.
Karin Karlsbro
är Europaparlamentariker för Liberalerna, som ingår i partigruppen Renew Europe.
Det är inte länge sedan det nordiska samarbetet var något frostigare. Stängda gränser och ländernas olika sätt att möta pandemin hade fört oss längre ifrån varandra. Men nu har relationerna tinat upp, och är förmodligen varmare än någonsin.
Försvarsfrågor har inte varit ett samarbetsområde för Nordiska rådet tidigare. Men med den fullskaliga invasionen av Ukraina, det alltjämt växande hotet från Ryssland hängande över oss alla och med (snart) samtliga nordiska länder som medlemmar i Nato har frågor om försvars- och säkerhetspolitik fått en allt viktigare nordisk dimension. Insikten har varit nödvändig, inte minst för Sverige som fortfarande sitter otåligt i försvarsalliansens väntrum. Därför var det ingen tillfällighet att mötets inbjudna huvudtalare var Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg.
Den tidigare norske statsministern såg ut att trivas på sin hemarena. Han höll ett mycket starkt tal där han varnade för att Ryssland fortsätter att planera för krig och fortsatta angrepp mot Ukrainas land och befolkning. Stoltenberg upprepade kravet på att vi med oförminskad styrka behöver fortsätta ge Ukraina stöd och mer vapen. I kvantitet och kvalitet. Det är förutsättningen för att återvinna freden och ta friheten tillbaka.
”EU, Nato och Nordiska rådet ska inte ses som konkurrerande sammanhang, utan som organisationer som kompletterar varandra med olika uppgifter och mandat”Karin Karlsbro
På frågan om det nordiska samarbetet fyller en funktion och behövs är svaret ja. EU, Nato och Nordiska rådet ska inte ses som konkurrerande sammanhang, utan som organisationer som kompletterar varandra med olika uppgifter och mandat.
Nordens länder har mycket gemensamt och utgör tillsammans en stark kraft och hamn för demokrati och öppenhet. Men, vilket också framkom under dagarna i Oslo, innebär det inte att vi nödvändigtvis alltid tycker lika, eller för den delen agerar lika.
I min roll som ledamot av Europaparlamentet fick även jag äran att gå upp i talarstolen i Stortingets vackra sal. Jag framhöll att det finns ett stort utrymme för en starkare nordisk röst i EU, inte minst efter Brexit. Att ett framtida och större EU, med bland annat Ukraina och Moldavien som medlemmar, kommer att kräva ännu mer fokus på samarbete för att stärka demokratin och vårda rättsstaten. Av historien om det framgångsrika nordiska samarbetet kan vi lära en hel del. Vårt samarbete kan också tjäna väl som en inspiration för hur vi skapar EU:s framtid.
