Det krävs mer än pengar
Numera kan konsumenter jämföra kvalitet och vårdköer kommuner respektive landsting emellan. Fler entreprenörer har ökat möjligheten att välja typ av vård och omsorg. Och så har regeringen infört en vårdgaranti som likt vårdind- exet sätter press på de offentliga utförarna, så att det ska gå snabbare att komma i kontakt med läkare och få vård.
I går kom socialminister Göran Hägglund (KD) och Sveriges kommuner och landsting överens om att barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) dock ska undantas från vårdgarantins regler om vård inom 90 dagar. Ungdomar med psykiska problem ska inte behöva vänta längre än högst 30 dagar på behandling. Det verkar som ett minst sagt rimligt undantag. Den som mår extremt dåligt och som riskerar att skada sig själv ska inte behöva vänta i tre månader på vård.
Återigen använder regeringen moroten för att minska väntetiderna. Landsting som klarar att uppfylla garantin ska få dela på 214 miljoner kronor, de andra blir utan.
Det är på det hela taget en bra idé att belöna landsting som sköter sig. Men lågkonjunkturen gör att även de landsting och kommuner som inte klarar garantin kommer att behöva mer pengar. Det gäller särskilt psykiatrin och inte minst ungdomssidan. Den psykiska ohälsan bland unga verkar tillta, och de dåliga tiderna kommer knappast att bättra på situationen. Barn blir ju inte lyckligare av att föräldrarna förlorar jobbet eller tvingas gå till socialen.
Men det krävs mer än bara ytterligare resurser för att hjälpa bort de brister som växt fram under flera decenniers misskötsel.
Socialminister Hägglund talar om att vårdcentraler och skolhälsovård ska minska trycket på den specialiserade vården. Men så är det redan idag. Ungefär en tredjedel som vänder sig till primärvården har psykiska problem. Samtidigt råder det en skriande brist på psykiatriker och specialistläkare på de större sjukhusen.
Desto allvarligare då att få vill utbilda sig till dessa yrken eftersom de stämplats som krävande och inte särskilt attraktiva.
Den psykiska ohälsan måste bemötas på flera fronter. Tabustämpeln måste bort och skolelever bör ha någon att vända sig till. Men det lär dröja innan man kommit tillrätta med en sektor som under så lång tid utsatts för statligt experimenterande.
Ledarredaktionen