Det finns alltid en skatt att höja
Säg skattehöjning och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet brukar bli överens. De delar en ideologisk grunduppfattning om att alla pengar som cirkulerar i samhället ytterst är att betrakta som statens egendom.
En nidbild, förvisso. Men det något av detta som kikar fram när finansminister Magdalena Andersson (S) får ordet ”fortfarande gynnat” att låta som svordom när hon talar om det så kallade investeringssparkontot som hon nu bestämt sig för att försämra. Att hon dessutom hävdar att sparskatten ska höjas bara för att Alliansen har hindrat henne från att höja andra skatter, bekräftar bara det vridna sinnelaget.
1,8 miljoner sparare får se sitt kapital minska. Magdalena Andersson och Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson talar dock hellre om att det ”bara” är ”höginkomsttagare”och ”män” som drabbas. Men om vi för ett ögonblick bortser ifrån att gruppen ”höginkomsttagare” även består av de poliser, lärare, sköterskor, barnmorskor med flera som tack vare regeringens tidigare skattehöjningar numera måste betala statlig skatt, är ISK den sparform som framför allt låg- och medelinkomsttagare använder sig av.
Dessutom – och detta är viktigt – är deras sparpengar i de allra flesta fall kraftigt beskattade inkomster. Staten har redan tagit en stor del av skattebetalarnas pengar till just det som nu sägs vara målet, att ta ansvar för att ”förstärka andra gruppers ekonomi”.
Men varför inte istället ta sådana initiativ som gör att allt fler svenskar kan spara och på så sätt förstärka och bättre kunna ta ansvar för sin egen ekonomi?
Sparekonomen Claes Hemberg på Avanza Bank har naturligtvis rätt i att det allvarligaste med höjd skatt på ISK-sparande är att politikerna raserar förtroendet för en sparform de tidigare har hyllat. Att S och V, i en tid då det är billigare och lättare än någonsin att låna, hellre väljer att göra det dyrare att spara är knappast det budskap som rimmar med det som är rätt och rimligt.
