Johanna Grönbäck: Det borde vara okej att tjäna mindre i Borås
Snart är det 1 november och snart går solen ned redan vid 15-tiden. Det är ett trist månadsskifte, inte bara för att det mest uppiggande denna gråhet till årstid har att erbjuda är ens egna felsteg rakt ner i eländiga slaskpölar, utan också för att ett av regeringens mindre genomtänkta förslag verkställs.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
Nu införs nämligen höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU. Den som ska rekryteras som arbetskraftsinvandrare måste få en lön som uppgår till minst 80 procent av den svenska medianlönen. Den som erbjuds en månadslön under dessa nu 27 360 kronor kommer alltså inte få arbetstillstånd i Sverige.
Det finns många anledningar till varför detta är problematiskt. En handlar om lönenivån i sig. En annan om att regeringen i praktiken infört en minimilön och öppnat upp för en rad följdeffekter man sannolikt inte föreställt sig.
Den satta lönenivån är hög. Såväl läkare som sjuksköterskor har lägre ingångslöner än de önskade 27 000, särskilt så om de ännu inte fått sin svenska legitimation. Men många branscher drabbas och många är de med kollektivavtalsenliga löner som nu inte kommer få stanna i Sverige om inte deras löner höjs avsevärt. Och det är förstås enklare sagt än gjort för företag i en pressad ekonomi.
Till det kommer att löner, liksom levnadsutgifter, varierar beroende på var i Sverige du finns. Lönerna, men också kostnaderna, i Stockholm är högre än motsvarande i Borås. Det betyder att det för arbetsgivare i Sjuhärad blir svårare med personalförsörjningen än vad det blir för företagare i huvudstaden. Detta trots att boråsaren med lägre lön kan leva ett ekonomiskt lika gott liv som stockholmaren med högre.
Men regeringen har uttryckt det som att den satta lönenivån innebär en ”god försörjning”. Det har redan nu börjat stöka till det för dem.
”Det är också ett av skälen till varför den svenska arbetsmarknadsmodellen visat sig vara framgångsrik, för att dess parter i fack och arbetsgivare härigenom tar ansvar för lönebildningen på alla nivåer.”Johanna Grönbäck
I Umeå har Kommunal krävt förhandlingar med kommunen – eftersom det ju finns argument från självaste regeringen som säger att en god försörjning kommer vid högre nivåer än vad deras medlemmars kollektivavtalsstadgade löner erbjuder dem. Det finns en rad faktiskt statsanställda som skulle kunna resonera likadant, som soldater exempelvis, vars medianlön ligger på 25 300.
På makronivå är det en spiral som ingen önskar sig. Det är också ett av skälen till varför den svenska arbetsmarknadsmodellen visat sig vara framgångsrik, för att dess parter i fack och arbetsgivare härigenom tar ansvar för lönebildningen på alla nivåer.
Det brukar också regeringen själva skriva under på. ”Regeringens ståndpunkt är att den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter förhandlar om löner, ska värnas”, hävdar man med ena handen när man exempelvis protesterar mot EU:s förslag om att införa minimilöner i unionen.
Med andra handen undergräver man exakt detsamma, när man samtidigt säger att det inte längre räcker med de lönenivåer som parterna gemensamt kommit överens om i sina kollektivavtal för att få jobba i Sverige.
Nej, men titta, nu regnar det!
