Den här gången satt Westerberg kvar
För första gången sedan starten 1985 kan inte bokmässan genomföras i fysiskt format. Pandemin har gjort att alla dessa lärda och intressanta samtal och seminarier måste hållas digitalt. Det viktigaste är att den blir av, inte minst för att påminna om det väsentliga i att läsa, läsa och åter läsa.
Det är inte minst viktigt för att unga ska hitta fram till ett rikt språk.
Språkfärdigheten bland skolungdomar har på senare tid varit en omdiskuterad fråga. Men ungas bristande intresse för läsning är knappast en ny fråga. Från slutet av 90-talet har läsningen varit på nedgång.
För 20 år sedan startade Läsrörelsen för att uppmuntra läsning för barn och ungas egna läsande. Den tidigare folkpartistiske partiledaren Bengt Westerberg blev dess första ordförande. År 2000 genomförde han på bokmässan ett seminarium med dåtidens partiledare om vad de själva brukade läsa. När Westerberg i år gör en repris på bokpratet med politikerna är alla med utom Stefan Löfven som ersattes av inrikesminister Mikael Damberg (S). Och mycket har hänt under dessa två decennier, inte minst med Westerberg. När Ian Wachtmeister och Bert Karlsson satte sig ned i tevesoffan på valnatten 1991 efter att Ny Demokrati tagit sig in i riksdagen lämnade han studion i protest. Nu diskuterar Westerberg Per Anders Fogelströms Stad-serie med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
Även den här gången har partiledarnas bokval stark samtidsprägel. Den enda klassikern utöver Fogelström var Kallocain av Karin Boye. Den som valt den boken var Ebba Busch – KD-ledaren som gjort sig känd för att inte veta att Selma Lagerlöf skrev Gösta Berlings saga. I en tid då människors privatliv blir offentliga och totalitära ideologier åter är i ropet kan Boyes stora bidrag till dystopigenren vara värd att återvända till.
Böcker är kraftfulla verktyg i politiken. Ulf Kristerssons val av fackbok – Familjen av Johanna Bäckström Lerneby – har hängt som ett mörkt moln över hela den kriminalpolitiska debatten sedan boken kom i våras. När Åkesson börjar prata om Fredrik Kärrholms ”Gangstervåld” surnar Westerberg till i några ögonblick men stannar kvar. Även om det kan tyckas vara tendensiösa val är det böcker som tål att diskuteras.
Det är inte bara i Westerbergs bokhörna som politiken tar plats. De stora sociala frågorna och biståndspolitiken får i många fall egna samtal tillägnade sig. För mindre Stockholmsfixering och mer västsvensk och landsbygdsfokus får man dock söka sig mot Göteborgs litteraturhus där Borås Tidning deltar som arrangör.
Även om medielandskapet förändras behåller läsningen sin centrala roll. För den samhällsintresserade räcker det inte med att följa med i sociala flöden. Böcker fortsätter nämligen att forma samhället – inte minst politiken.
