Marie Demker: Individens rättigheter undergrävs av auktoritära krafter
Sommaren inleddes med regeringskris. Politiken är ju ständigt närvarande i våra liv, men inte bara i form av nyhetsinslag, debattartiklar och utspel i medierna. Allt är i en mening politiskt, men det betyder inte att statsmakten skall reglera vardagslivet. Kanske började det med diskussionen om kepsförbud i skolan för sisådär 15 år sedan. Eller så var det återkomsten av ”verklighetens folk” för ett drygt decennium sedan. Efter det följde påbud om handhälsning från riksdagens talarstol, kriminalisering av bön på arbetstid och förbud mot kjol på manliga anställda i lokaltrafiken.
Marie Demker
är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Politiska beslut som rör barns kläder, mattraditioner och läsvanor duggar också tätt på kommunal nivå. Samtiden levererar förbud, restriktioner, kontroll och repression i allt snabbare takt. Kollektivistiska normer hämtade från samhällets oreflekterade mittfåra anses numera kunna understödjas med politikens allra tuffaste medel; lagstiftning.
Jag växte upp i ett Sverige som präglades av starka kollektiva normer om patriarkat, sekularism och auktoritet. Min mamma fick frågor om varför hon tog körkort när hon var gift, ett par av mina lärare hånade mig öppet för att jag var kristen och vad som i dag utgör sexuella trakasserier tolererades på alla nivåer. Den som inte var sekulär statskyrkomedlem, underordnade sig kärnfamiljens ideal och som flicka accepterade tafsande pojkar blev utfrusen. Somliga kallar det nostalgiskt för folkhem, själv upplevde jag det som en tvångströja. I en liberal våg kom därefter politiken att användas som ett verktyg för att befria människor, öppna nya världar och skapa nya perspektiv. Barnkultur, familjepolitik och jämställdhetsarbete har till exempel ett samhälle för barn som är det bästa i världen. Lagstiftning och myndigheter skulle garantera friheterna och rättigheterna – sådant som modersmålsundervisning, mobbingsteam och stöd till elever med funktionshinder har gjort den svenska skolan bättre.
Men någonstans vreds verktygen ur händerna på progressiva krafter och sattes i auktoritära ideologiers tjänst. Vardagslivet politiseras i termer av förbud, kontroll, övervakning och påbjudna beteenden och strukturer för att tillgodose individens rättigheter ifrågasätts.
”Somliga kallar det nostalgiskt för folkhem, själv upplevde jag det som en tvångströja.”Marie Demker
När globaliseringen kringränt nationalstaternas handlingsfrihet och partiorganisationerna tappat kontakten med civilsamhället blir frestelsen stor för politiska ledare att välja en förenklad och medialt gångbar retorik för att bekräfta majoritetens uppfattning om kontroversiella ting; i Sverige hälsar vi i hand och alla äter kött. Men de avgörande frågorna, som social och ekonomisk jämlikhet och klimathot, försvinner från arenan. Möjligheten att förändra den politiska kursen finns dock i våra egna händer och huvuden. Bortom regeringskris och budgetförhandlingar är det dags att på allvar ta strid för individens fri- och rättigheter och mot de politiska krafter som vill använda statsmakten för att inskränka, kontrollera och förtrycka enskildas rätt att leva sina egna liv och utvecklas i enlighet med sin egen potential.
