Marie Demker: Ideologiska konflikter har inte spelat ut sin roll i samhället
Personer med högre utbildning tenderar att vara mindre restriktiva i migrationsfrågorna. Mönstret har legat fast i flera decennier. Men, hur robust är sambandet mellan utbildningsnivå och åsikter om flyktingar och migration om vi studerar olika generationer?
Marie Demker
är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Lyckligtvis så har SOM-institutet varit verksamt så länge att personer som är födda mer än hundra år tillbaka i tiden har svarat på frågor. Med hjälp av dessa svar gjorde professor Ulf Bjereld och jag ett försök i årets SOM-bok ”Regntunga skyar” att undersöka om utbildningens betydelse för åsikt om flyktingmottagning varierar med generation.
Bland dem som är födda mellan 1920 och 1960 är skillnaden i åsikt mellan hög- och lågutbildade stor, och snarast ökande med varje ny generation. Men med den generation som föddes från 1970 och framåt minskar åsiktsskillnaderna mellan hög- och lågutbildade markant. För 90-talisterna spelar det avsevärt mindre roll för synen på flyktingmottagning om man har eller inte har högskoleutbildning. Och det är de med kortare utbildning som ändrat sig. Opinionen tycks ha förskjutits bort från restriktivitet med yngre generationer.
Intressant nog var skillnaden också liten redan i den generation som föddes på 1910-talet och som blev vuxna före andra världskriget. Men då fick också endast en ytterst liten del av befolkningen tillgång till högskola.
När SOM-institutet ställt frågor om invandrares religionsfrihet framträder samma mönster som ovan. Ju yngre generation desto mindre betydelse får utbildningsnivån. Men när frågan om invandring som ett hot ställs framträder ett delvis annat mönster.
Sambandet mellan utbildningsnivå och åsikt är tydlig i nästan alla generationer; högutbildade uppfattar inte invandringen som hotande mot svenska värden medan de med lägre utbildning gör det. De yngsta generationerna med gymnasieutbildning tenderar dock att närma sig de högutbildades uppfattning, men ingen motsvarande ändring sker mellan generationerna för dem med lägre utbildning.
”Sambandet mellan utbildningsnivå och åsikt är tydlig i nästan alla generationer; högutbildade uppfattar inte invandringen som hotande mot svenska värden medan de med lägre utbildning gör det.”
En tolkning av frågan om antal asylsökande flyktingar som bör tas emot i vårt land eller graden av religionsfrihet rör individuella fri- och rättigheter. Ett område där samhället i stort under de senaste fyrtio åren rört sig från kollektivistiska auktoritära normer till en kultur av ömsesidig tolerans och ett erkännande av mänskliga rättigheter och liberala friheter. Förändringen har berört nästan alla skikt i befolkningen. Men frågan om bevarandet av svensk kultur och svenska värden rör vid andra strängar. Strängar som spelar en nationalistisk, kollektiv och historisk melodi om folkhem, gemenskap, likhet och ”vanligt folk” som sitter ”därute i stugorna”. En melodi med en ideologisk grund som inte låter sig påverkas av samhällets förändringar. Nationalismen som politisk ideologi har nämligen ett helt annat partitur än demokratins grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Politiska ideologier och ideologiska konflikter har inte spelat ut sin roll i vårt samhälle.
