De som har minst får ta springnotan

De rödgröna i Borås har fått svidande kritik för sitt sätt att sköta skolan. I fredagens BT satte vi här på ledarsidan fingret på den ömma punkten: Skolan var bara viktig i valrörelsen.

I samma tidning fanns andra vittnesmål om skolsveket. Så här svarade Bodaskolans avgående rektor Marika Andersson på frågan om varför hon lämnar sitt jobb:

”Det handlar om att jag inte får utföra ett pedagogiskt ledarskap. Jag lämnar för att jag inte får de förutsättningar jag tycker att jag ska ha för att göra ett bra jobb och vara en bra rektor”.

Andersson går för att hon vill kunna sova gott på natten.

Hur sover de rödgröna?

I lördagens BT sa kommunalrådet med ansvar för skolan, Lena Palmén (S), att hon gör något. Att det kommer pengar.

Besked redan i morgon, fredag. Oklart dock hur mycket och till vad.

Vad som däremot är klart är att de rödgröna överväger att slå till med något som leder till ökade orättvisor – en skattehöjning.

Att skicka räkningen för sitt misslyckande till skattebetalarna, istället för att göra vad man lovat, det är att göra det väldigt, väldigt lätt för sig. Men det värsta är att det i något väsentligt avseende inte löser de strukturella problem som svaga resultat, hög frånvaro, ofullständiga betyg och avhopp vittnar om. Det allvarliga med en lokal skattehöjning är inte heller att boråsare med hög inkomst skulle drabbas.

Det verkligt oförlåtliga är snarare att det är de med minst marginaler som ännu en gång drabbas hårdast – och bara för att de rödgröna vägrar att ta sina egna ord på allvar och istället tar en springnota.

Så säger de ju jämt och ständigt – att det finns ett järnhårt samband mellan svaga skolresultat och klasstillhörighet, mellan inkomst och social utsatthet. Att då tro att det blir bättre i skolan för de svagaste eleverna, om man relativt sett tar mest från föräldrar med lägst inkomster, är inte bara att agera tvärt emot sin egen högstämda retorik.

Det är dessutom att med öppna ögon vidga klyftorna i samhället.