Lars Stjernkvist: Därför kan friskolornas vän lyckas förändra systemet
Det är fullt förståeligt att det småles en smula när skolminister Lotta Edholm (L) lovar att hon ska se till att fristående skolor i framtiden sköter sig och att ägarna inte plockar ut en massa pengar från verksamheten. Det är trots allt samma Lotta Edholm som innan hon blev minister fanns i friskolekoncernen Tellusgruppens ledning. Och det är samma Lotta Edholm som tillhör det parti som under senare år har stoppat ett antal försök att begränsa vinstuttagen.
Lars Stjernkvist
är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna.
Politik präglas inte alltid av en självklar logik. Kanske är det just därför att hon ses som friskolornas vän som hon kommer att göra precis det hon säger.
Utan tvekan, i sak delar jag helt hennes uppfattning. Vinstuttagen är stötande och det är förstås särskilt stötande när det tas ut vinster från skolor som fungerar allt annat än bra. Det handlar emellertid inte om enskilda fall, om några olyckliga undantag på en i övrigt harmonisk marknad. Nej, det är systemet som är fel.
Det krävs inte särskilt mycket för att få starta en fristående grundskola eller gymnasieskola. Viktigast är att du kan visa att du förmår locka till dig tillräckligt många elever. Gott så, kan man tycka, om det samtidigt var möjligt att banta den kommunala skolorganisationen i samma omfattning. Det är emellertid inte helt enkelt, för att formulera det försiktigt. Kommunen har en skyldighet att erbjuda plats för alla som inte vill eller kan välja en fristående skola. Dagens system leder till ett överutbud, för att uttrycka det på ”ekonomiska”.
Därför är det bra att regeringen ser över systemet och det är en bra början att se över vinstuttagen och den ekonomiska ersättningen.
”Dagens system leder till ett överutbud, för att uttrycka det på ”ekonomiska”.”Lars Stjernkvist
Men vad är det som säger att det blir något den här gången? Flera ministrar har gjort försök att förändra systemet. Det har presenterats utredningar och konkreta förslag, men med undantag för några justeringar i marginalen har det hänt väldigt lite. Det har varit möjligt för de fristående skolorna att fortsätta ta ut vinst alldeles oavsett om kvaliteten är acceptabel eller inte. Om ministrar som i grunden är kritiska till fristående skolor inte förmår förändra systemet, varför skulle då en minister som är de fristående skolornas vän plötsligt lyckas?
Jo, just därför. Varje gång en socialdemokrat har gjort ett försök har företrädare för de fristående skolornas lyckats framställa det som en attack på alla skolor. Hundratusentals föräldrar och elever har känt sig personligen hotade.
Det är ungefär som när en moderatledd regering föreslår förändringar som påverkar de fackliga organisationerna. Försiktiga förändringar tolkas som början på något större.
Jag är inte säker på att Lotta Edholm är beredd att på allvar utmana de fristående skolorna och göra något åt dagens systemfel. Men om hon gör ett försök, då är det inte alls omöjligt att hon lyckas.
