Annons

Mikael Hermansson: Därför får de äldre fortsätta löpa gatlopp

Den som följer BT:s debatt- och insändarsida behöver inte sväva i ovisshet om vad som oftast utgör kärnan i det lokala samtalet om samhällsutvecklingen.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 7 december 2022
Mikael Hermansson
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Varför har Borås stads folkvalda i generationer varit så rädda för att medge att den enda lösningen på buss- och hållplatsproblemet är att göra centrum bilfritt?, frågar sig ledarsidans krönikör Mikael Hermansson.
Varför har Borås stads folkvalda i generationer varit så rädda för att medge att den enda lösningen på buss- och hållplatsproblemet är att göra centrum bilfritt?, frågar sig ledarsidans krönikör Mikael Hermansson.Foto: Johan Valkonen

Nej, det är inte invandringen, klimatet eller för den delen nybakade näringsministern Ebba Buschs (KD) ”elprissvek” som återkommer dag efter dag: I Borås är det busstrafiken som är hetast. Ännu en gång handlar det om Södra torget och ännu en ombyggnation – avsedd att en gång för alla lösa alla problem – har mottagits med mördande kritik. Låt vara att den uppenbara dödsfälla som torgtrafiken länge utgjorde nu antas ha byggts bort, men till det höga priset priset av att det inte längre går att byta mellan de viktigaste busslinjerna.

Dagens krönikör

Mikael Hermansson

är tidigare politisk redaktör på BT.

Och argast är de äldre och de som säger sig ha svårt att röra sig över längre sträckor än 200 till 500 meter. Deras kritik är inte orimlig. Att ta sig fram mellan Nybron och Södra torget med rullator är även under de bästa väderförhållanden ingen enkel övning. Lägg därtill snömodd och Borås stads enerverande förmåga att visserligen ploga gator men ”glömma” att skotta fram öppningar mellan övergångsställe och trottoar, och det hela blir sju resor värre.

Annons

Det är inget försvar, men det har egentligen aldrig gått att få till en dragning av stadstrafiken som tillfredsställt alla önskemål. Det är dessutom ett väldokumenterat faktum att linjenätet i Borås historiskt sett ”varit dåligt anpassat till lokaliseringen av bostäder”, som Peter Rönnbäck skriver i sin doktorsavhandling Den kommunala policyprocessen – strömmar i kollektivtrafiken och politiken. (LTH 2008)

Visst, det vore väl lite väl bra om alla bostäder i Borås var byggda i omedelbar anslutning till en hållplats. Men med tanke på att husen så att säga i många fall fanns långt innan bussarna rullade, torde det vara mer relevant att utgå från var människor finns och sedan låta bussen gå dit de vill åka. Och måste de byta buss, vilket inte är en orimlig önskan, bör det kunna ske på en och samma plats. Dagens missnöje handlar just om dessa byten, vilket leder tillbaka till det stora politiska problemet:

Varför har Borås stads folkvalda i generationer varit så närmast förlamande rädda för att medge att den enda verkligt kraftfulla lösningen på buss- och hållplatsproblemet är att göra centrum bilfritt?

”Att ta ställning för att göra delar av centrum bilfritt fortsätter skrämma Boråspolitikerna från vettet.”
Mikael Hermansson

Det som återkommande presenterats som den bästa lösningen är att överlåta Allégatan till gång-, cykel- och kollektivtrafiken. Det skulle i ett slag lösa mycket av tillgänglighets- men också miljöproblematiken. Minns att centrala Borås är ökänt för sin dåliga luftkvalitet.

Men, men … Det myckna talet om framkomlighet, hållbarhet och omställning väger så lätt inför tanken på att tvingas ta bort ett antal parkeringsplatser för att bussen lättare ska komma fram. Att ta ställning för att göra delar av centrum bilfritt fortsätter skrämma Boråspolitikerna från vettet.

Därför får de äldre vackert finna sig i att fortsätta löpa gatlopp mellan bussarna.

Annons
Annons
Annons
Annons