Dåligt klimat för miljön
När handelsminister Ewa Björling (M) förra året lät en kinesisk delegation närstudera Hammarby sjöstad i Stockholm kom ordern snabbt. Kineserna ville beställa en hel stad på studs, och sedan tio till.
Sverige ligger långt framme på området hållbar stadsplanering. Ett problem är dock att det ofta saknas möjligheter att leverera de kvantiteter som efterfrågas, inte minst från Kina. Det finns få stora aktörer på miljöteknikområdet. 85 procent av Sveriges i runda tal 6.500 miljöteknikföretag har färre än tio anställda.
Det finns anledning att fundera över hur många anbud som går förlorade varje år på grund av bristande kapacitet.
Detta är förvisso ett allmänt problem. Sverige har en oerhört skev företagsstruktur. 96 procent av alla affärsrörelser har en till nio anställda. Att få företag växer sig större än nio anställda är därför ett större problem än att få väljer att starta eget.
Frågan är hur miljöföretagen ska kunna växa. Handelsminister Björling menar att det måste till mer riskkapital och att ansvaret landar på näringslivet.
Och visst, regeringen satsar mest av alla OECD-länder på forskning och utveckling, 3,75 procent av BNP, och miljöteknik är ett prioriterat område. Innovationspengar kanaliseras dessutom frikostigt via statliga myndigheter som Almi, Nutek och Vinnova.
Miljöföretagens stora problem är att gå från god idé till lyckad marknadsprodukt. Vi har ett bra klimat för innovationer och det finns rikligt med forskningspengar men med tillväxtklimatet är det betydligt sämre ställt.
Det lär dock inte räcka med mer riskkapital för att vända den trenden. Att näringslivet är tveksamt till att investera i miljöteknik måste ju rimligtvis bero på osäkerhet. Maktens ständigt växlande miljöprioriteringar gör det inte enklare. Risken att kapitalet satsas på miljöteknik som anses som ”ute” om fem år är uppenbar.
Regeringen har också ett ansvar. Löftet om ett riskkapitalavdrag, vilket skulle tillföra medel, väntar fortfarande på att infrias. Man borde dessutom stärka småföretagens position vid offentliga upphandlingar.
Att anmärka på riskkapitalisterna duger inte. Staten kan inte tvinga investerare att av ideella skäl satsa på något som de inte tror kommer att ge vinst.
Ledarredaktionen