Lars Stjernkvist: Dålig tajming att ifrågasätta säkerhetspolitiken
Under de senaste dagarna har vi hört Ulf Kristersson och andra moderater förklara att det inte är läge att söka politisk konflikt om den svenska säkerhetspolitiken. Det är det lätt att hålla med om. I och för sig, det finns alltid anledning att eftersträva breda lösningar i frågor där det krävs en tydlig linje över tid. Men visst, i ett läge när Ryssland hotar sina grannar och provocerar omvärlden, då är det extra viktigt att undvika onödiga strider.
Lars Stjernkvist
är kommunpolitiker och före detta partisekreterare för Socialdemokraterna.
Just därför kan det förefalla lite märkligt, milt uttryckt, att samma moderater gör just det, kritiserar regeringens säkerhetspolitik. Förresten, i sak är vad jag begriper regeringen och Moderaterna ense om inställningen till Rysslands agerande. Sverige står samlat bakom uppfattningen att varje land har rätt att självständigt forma sin politik och reagerar därför kraftigt mot Rysslands inblandning i grannländernas politik och mot Rysslands militära mobilisering. Moderaterna menar emellertid att regeringen borde ha uttalat sig tidigare och tydligare.
Nu är det förstås inte tajmingen som upprör Ulf Kristersson mest, utan Sveriges förhållande till Nato. Moderaterna tillhör den majoritet i riksdagen som vill att Sverige ska öppna för ett medlemskap i Nato och därmed öppna för att lämna den klassiska svenska linjen om alliansfrihet. Regeringen och Socialdemokraterna spjärnar emot och menar att det räcker med dagens fördjupade samarbete.
”Jag tycker emellertid inte att argumenten för en omprövning är tillräckliga.”Lars Stjernkvist
Jag tycker att Moderaterna har en poäng. Verkligheten ser inte ut som då den Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato, bildades i augusti 1949. Organisationen har sina rötter i ett krigshärjat Europa och kom till som en reaktion på kommunismens och Sovjetunionens expansion västerut. Konflikten mellan öst och väst finns förvisso kvar, men det finns inte längre två militärallianser utan dagens globala maktpolitiska karta är betydligt mer komplicerad.
Alltså finns det skäl för att ompröva Sveriges hållning. I en säkerhetspolitiskt rörig och otrygg värld kan det kännas tryggare att tillhöra en stark gemenskap.
Jag tycker emellertid inte att argumenten för en omprövning är tillräckliga. Svensk säkerhetspolitik, ja, svensk politik över huvud taget, har länge handlat om att försöka undvika att svenskars liv offras om det inte är absolut nödvändigt. Visst kan vi få skydd av Nato, men medlemskapet innehåller också en skyldighet att ställa upp när andra kallar. Sveriges inställning har fått kritik, vi har anklagats för att låta andra försvara de värden även vi står bakom. Jag håller inte med. Sverige är en försvarare av folkrätten, och har ställt upp när FN har kallat.
Kort uttryckt, även om jag inte drar samma slutsats som Moderaterna tycker jag att det är fullt rimligt att diskutera svensk säkerhetspolitik. Men tajmingen, att nu skapa osäkerhet om den svenska hållningen, den är minst sagt osmart.
