Budget för orostider
Borde kommunsektorn tillföras 19 istället för 17 miljarder 2010–2012?
Det finns de som är beredda att avge tvärsäkra svar på sådana frågor. Men i ett läge där regeringen gång på gång tvingats ändra sina prognoser och där det världen över råder en stor osäkerhet om vart krisen tar vägen går det inte att ge några kategoriska svar.
Det vet finansminister Anders Borg. Därför talade han mer om ansvar än reda siffror när vårbudgeten presenterades. Därför betonade han gång på gång hur regeringen står samlad, beredd att möta en föränderlig verklighet. Därför markerade han upprepade gånger vikten av att ha en säkerhetsmarginal i finanserna.
Det är en klok strategi. Ty var den exakta brytpunkten mellan ansvarsfull satsning och ansvarslöst slöseri med statens pengar går, är inte hugget i sten. Men alliansen förfogar, till skillnad från oppositionen, enligt de senaste mätningarna över ett rejält förtroendekapital. Väljarna anser att alliansen är bättre än oppositionen på att sköta landets ekonomi liksom även sysselsättningen.
Och det är detta förtroendekapital som just nu är Borgs viktigaste tillgång . Därför blev ”ansvarslös” det ord han använde flest gånger för att möta Östros. Det må så vara att det finns en längtan efter mer resurser till kommunala verksamheter, efter mer pengar åt studenter, pensionärer och alla som på något sätt känner sig pressade av krisen. Men just nu är det ändå ansvar som står högst på väljarnas önskelista. Och där är det svårt att bli imponerad av vad en vilsen socialdemokrati – i sällskap med miljöpartiet och vänsterpartiet - har att erbjuda.
Självkritiskt påpekade Anders Borg också inför presentationen av vårbudgeten att det funnits en attityd, inte minst bland moderaterna, att arbetsmarknadspolitik inte är så viktig.
Arbetsmarknadspolitik kan utformas på många olika sätt. Och förhoppningsvis ger regeringens satsningar på aktiva åtgärder snabb effekt. Men arbetet för att motverka att människor fastnar i utanförskap kan inte bara handla om vilka program som ska tillhandahållas av Arbetsförmedlingen. Det handlar också om hur lätt det är att anställa.
Det var sådant regeringen, framförallt arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, talade mycket om i början av mandatperioden. Hur arbetslinjen vilade på tre ben: det skulle vara lönsamt att arbeta, det skulle vara billigare och enklare att anställa och matchningen mellan lediga platser och arbetssökande skulle fungera bättre.
När det nu talas om arbetsgivare och näringslivet är det oftare ihop med ord som ”girig” och ”ansvarslös”, som när partisekreterare Per Schlingmann angrep näringslivet på Svenska Dagbladets debattsida nyligen.
Det är möjligt att det kan ge några snabba bonuspoäng i debatten. Men som långsiktig hållning till vad som faktiskt är grunden för den svenska välfärden imponerar det inte.
Ledarredaktionen
