Anela Murguz: Bris är ute och cyklar om kriminaliteten
För fem år sedan deltog jag i BT:s Nyhetsbaren tillsammans med en polis, riksdagspolitiker och lärare för att diskutera gängvåldet i Borås. En fråga från publiken har etsat sig fast i minnet och kom från en flicka som frågade vad vi tänkte göra för att hon och hennes kompisar skulle känna sig trygga när de går till skolan.
Annat var det bara för några år sedan. Då kunde föräldrars oro stillas med det faktum att många våldsuppgörelser fortfarande hölls inom den organiserade brottsligheten. Risken för att utomstående skulle drabbas var betydligt mindre än vad det är i dag och tyvärr användes det länge som ett svepskäl av politiker för att inte ta tag i problemet. I stället var det vi som varnade för utvecklingen som var alarmister.
Nu finns dessvärre flera fall där utomstående personer drabbats av gängvåldet. Sommaren 2020 sköts 12-åriga Adriana till döds i en så kallad drive by-skjutning mellan två kriminella grupperingar i Stockholm. ”Hur tror ni att det känns att förlora ett barn på grund av ert misslyckande?”, undrade hennes mamma i SVT:s statsministerduell före valet där både Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) fick det kämpigt med att formulera ett svar.
Kalla mig naiv. Men jag trodde att mordet på Adriana skulle leda till en förändring. Eller paradigmskifte, för att använda ett politiskt modeord. Men antalet dödsskjutningar har nått nya dystra rekord. Redan i september i år slogs toppnoteringen från 2020 då 47 personer dödades i skjutvapenvåld och fler har dödats sedan dess.
Om barns oro tidigare handlade om hur de på ett tryggt och säkert sätt kan ta sig till och från skolan kan man säga att själva vistelsen på skolan har blivit mer otrygg i dag. Enligt en kartläggning som SVT gjort går 16 procent av Sveriges grundskoleelever på en skola där det skett skjutningar inom 500 meters radie de tre senaste åren. Det berör 196 000 barn och handlar om drygt 700 skjutningar under den perioden.
Utvecklingen är generellt sett mer framträdande i storstäderna än i mindre städer. Av kartläggningen framgår dock att mindre städer som Södertälje och Eskilstuna också är hårt drabbade. Dessutom har gängkriminaliteten i stort gått från att främst vara koncentrerad kring storstadsområdena till att även utgöra ett problem i städer som Borås. När det gäller Borås har det varit skjutningar i närheten av sju olika skolor. Flest antal skjutningar – tre till antalet – har skett i närheten av Särlaskolan, enligt SVT:s kartläggning.
”Det är en olycklig förenkling av läget.”Anela Murguz
Det är sällan skjutningarna sker under skoltid, men både kriminologer och skolpersonal menar att det påverkar barnen. Det skapar oro och otrygghet. Frågan om hur gängkriminalitet påverkar barn belystes tidigare i år av Bris i rapporten ”Barns rätt vid skottlinjen”. Där konstateras att det är en fråga om uppväxtvillkor och att barn i utsatta områden är mer drabbade än andra.
Men i stället för att låta rapporten tala för sig själv är en av slutsatserna att den politiska debatten om hårdare tag ”skymmer sikten för frågor om barns trygga uppväxtvillkor”. Det är en olycklig förenkling av läget. De repressiva förslagen förekommer inte i den kriminalpolitiska debatten för att politiker tycker det är roligt att lägga fram dessa förslag, utan för att det är högst nödvändigt för att hålla gängkriminella borta från gatan.
Inte heller finns det något som talar för att hårda tag inte går att kombinera med ett förebyggande arbete. Den stora skillnaden mot förr, innan politiken fick upp ögonen för problemet, är att man inte längre förnekar allvaret och vidden av problemet.
