Bra lagar, men sedan då?
Det finns ofta anledning att kritisera den rödgröna regeringen för olika tillkortakommanden, inte minst för underlåtenheten att prioritera det som kräver särskild skyndsamhet. Att man nu visar målmedvetenhet på ett område som inte är det lättaste att röra sig på, föranleder dock ett erkännande. Snyggt jobbat!
Men som alltid när det gäller lagförslag återstår att se om det som föreslås håller måttet hela vägen. Lagrådets prövning blir därför en första instans som inte minst de straffskärpningar som föreslås ska passera. Ett av förslagen handlar om barnäktenskapsbrott – en ny brottsrubricering som ska kunna ge fyra års fängelse.
Låt vara att det är ett halvår senare än vad som anges i januariavtalet, men går det som det är tänkt kan ny lagstiftning finnas på plats till halvårsskiftet.
Mycket har redan gjorts. Alliansregeringens initiativ om skärpt lagstiftning mot barnäktenskap och tvångsäktenskap 2014 var ett stort steg i rätt riktning. Det som nu är aktuellt är en välkommen uppgradering på flera områden. Det råder idag knappast någon tvekan om att hedersrelaterat våld är något som samhället till varje pris måste motverka.
”Grumligt hederstänkade har ingen plats i det svenska samhället”, som justitieminister Morgan Johansson formulerade sig under den presskonferens han höll tillsammans med Liberalernas partisekreterare Juno Blom under onsdagen. Och vore det så enkelt att det räckte med att säga rätt saker, då hade Sverige inte haft någon hedersproblematik alls vid det här laget.
Men det som måste till är det som bara omnämns i förlängningen under Johanssons och Bloms presentation, nämligen en kraftsamling längst ut i det finmaskiga nät som stat och kommun faktiskt utgör.
Att ”rättsväsendet ska sätta stopp för vårdnadshavare och andra vuxna som begränsar barn och ungas rätt till fria och trygga liv”, som Juno Blom formulerar det är naturligtvis helt rätt. Men för att i tid upptäcka de barn som behöver skyddas av lagar om förbud för barnäktenskap, mot könsstympning, med utreseförbud och indraget pass på sin sida, krävs en ökad medvetenhet och påtaglig vaksamhet i de miljöer där dessa barn blir som mest synliga för samhället. Här står skolan i en klass för sig.
Om varje lärare, rektor eller annan vuxen inom dess väggar ska utgöra ett lokalt ”kompetensteam”, ett sådant som Januariavtalet talar om på nationell nivå, måste de ha tid, möjlighet och kunskaper för att se och motverka effekterna av det ”grumliga hederstänkandet”. Hur ser de lagförslag ut som gör detta möjligt?
