Mikael Hermansson: Bra att regeringen vaknat, men varför först nu när det är för sent?
Det finns mycket man kan beskylla denna märkliga regering för. Ta bara detta med att hellre reagera för sent än att agera i tid. Onsdagsmorgonens första coronabesked från Rosenbad blev en bekräftelse på denna enerverande oförmåga att komma till skott.
Det har länge varit väl känt att Sverige saknar en lag som gör det möjligt att fatta beslut om att begränsa tillträde till bland annat butiker och till kollektivtrafiken. Ordningslagen och smittskyddslagen räcker i dessa sammanhang inte till.
”Dagens omsvängning kommer för sent för att exempelvis kunna användas för att förebygga den befarande trängseln inför julen.”
I det läget har den enda öppna vägen för att agera i händelse av snabbt eskalerande smittspridning varit att vädja om ett individuellt ansvarstagande. Det har varit regeringens linje – på gott och på ont.
Under normala omständigheter är detta med tilltro till människornas goda vilja naturligtvis ett sympatiskt drag hos en regering. Det är också ett gott betyg till ett unikt samhällsbygge att det fostrat fram en sådan relation mellan makten och medborgarna. Men är det något vi sett prov på under detta märkliga år så är det att detta ömsesidiga samhällsansvar snart uppvisar stora brister.
Från regeringens sida har denna brist manifesterats i en ovilja att fatta svåra beslut i tid.
Det bär emot att citera sig själv, men för knappt fyra veckor skrev vi så här på BT:s ledarsida:
”Under tre månader hade regeringen en undantagslag till sitt förfogande. Den utnyttjades aldrig. Den vanligaste förklaringen till detta har varit att svenskarnas gensvar på de rekommendationer som togs fram i våras var tillräckligt kraftfullt. Regeringens vilja att dra lärdom av det författningsmässigt utsatta läget har dessvärre inte motsvarat medborgarnas beslutsamhet.”
Och senfärdigheten består. Dagens omsvängning kommer för sent för att exempelvis kunna användas för att förebygga den befarande trängseln inför julen. Inte heller kan den användas för att motverka trängsel under årets största resehelg. Den tillfälliga pandemilag som regeringen nu söker stöd för kommer tidigast att vara på plats i mitten av mars månad nästa år.
Detta är viktigt att minnas i sammanhanget: Det finns ingen anledning att pressa fram en undantagslag som under andra omständigheter kan användas för att begränsa medborgerliga fri- och rättigheter. En pandemilag i händerna på en svensk regering som hämtar sin inspiration från exempelvis de krafter som idag håller på att förvandla Ungern och Polen till auktoritärt styrda stater vore en katastrof. Alla lagar ska beredas med största nit och ordning; en undantagslag kräver om något en ännu större omsorg. Denna beredning går inte att tumma på.
Det är här som regeringens senfärdighet visar vad den leder till. Varför togs inte detta initiativ redan i somras eller ännu tidigare, när det tidigt stod klart att coronapandemin var något som vi skulle tvingas leva med under mycket lång tid?
