Borg skattar ansvarstagandet högre än prestigen
Det är skillnad på skatter och skatter. Och det handlar inte om att regeringen drar tillbaka jobbskatteavdrag eller planerar skattehöjningar på jobben. Men självklart är det en ändrad inriktning, och den som ändrar inriktning på det sättet riskerar att framstå som en kappvändare.
Dock ska man komma ihåg att det som Anders Borg under sin tid som finansminister investerat i och försökt bygga förtroende utifrån, inte i första hand är att han velat stå som garanten för sänkta skatter – utan som garanten för ekonomiskt ansvarstagande.
Detta ansvarstagande låg bakom besluten om jobbskatteavdragen, som handlade om att ta ansvar för att jobben skulle växa fram. Och nu i dagens ekonomiska läge är Borgs analys att ansvarstagandet kräver skattehöjningar. Reformerna måste finansieras krona för krona.
Nu är det nödvändigt att komma tillbaka till överskott för att bygga upp skyddsvallar för nästa kris. Då är det rätt att höja skatter.
Men även om det är dessa skyddsvallar som Anders Borg vill lyfta fram, fanns även ytterligare ett underliggande budskap i gårdagens presentation. Nämligen att Alliansen av valtaktiska skäl accepterar Socialdemokraternas verklighetsbeskrivning att sänkta skatter hotar välfärden.
Det är en onödig eftergift, det finns upprepade beräkningar som snarare visar att välfärdens verksamheter har fått ökade resurser samtidigt som skatterna har sänkts.
En ansvarstagande regering borde berätta mer om detta samband.
