Bonus späder på inflationen
Det är nog inte många som vill återgå till den tid när betygen sattes efter en tänkt normalfördelning. Samtidigt är det väl ingen förhastad slutsats att påstå att de mål- och kunskapsrelaterade betyg som infördes i mitten av 1990-talet är en viktig orsak till de höga nivåerna.
Det är viktigt att inte införa nya morötter som frestar till högre betygssättning. Ett exempel på det är bonusar till rektorer vars elever förbättrar sina resultat.
Ett antal rektorer i Norrköping kommer att få högre lön om de "gör ett synnerligen bra arbete". Många andra kommunala och fristående skolor runt om i landet har liknande planer (SvD 7/9). Utbildningsminister Jan Björklund (FP) vill förbjuda bonusarna innan de sprider sig och får fäste i skolan. I det har Björklund helt rätt.
Inte så att bonuslöner med automatik medför högre betyg, men risken till omotiverade höjningar går inte att undvika.
En parallell kan dras till ordningen där högskolornas institutioner fick betalt för att utexaminera så många studenter som möjligt. Det är mer än sannolikt att det snabbade på genomströmningen, men ledde det till att studenterna var bättre preparerade efter studiernas slut? Troligtvis inte.
Resultatlönerna i Norrköping prövas på skolor med särskilda behov. Det förefaller dock som en åtgärd med marginell nytta. Regeringens förslag på extra pengar när resultaten förbättras i särskilt utsatta områden är då en betydligt bredare och bättre riktad åtgärd.
Mer pengar innebä r inte med automatik bättre skolresultat. Men när medlen fungerar som en morot för hela skolan, inte en enstaka rektor, att skapa förbättringar och dessutom förbättra integrationen kan det mycket väl bära frukt. Principen är densamma som regeringens kömiljard som har hjälpt till att kapa köerna inom vården.
Skolan är en spegel, och en viktig del, av det omgivande samhället. Den kollektiva resultatbonusen som alliansen föreslår kan förhoppningsvis få positiva spridningseffekter.
Ledarredaktionen
