Bombhot del av trend

Ett attentat riktat direkt mot en polisstation väcker förstås oro och funderingar. Om polisen inte ens ska kunna känna trygghet där, var ska de då kunna slappna av?

Visst, dådet var spektakulärt. Förövarna var dessutom yrkeskriminella och berusade och det var egentligen oklart vad de ville med aktionen. Det vore därför lätt att bagatellisera det inträffade, betrakta dådet som en engångsföreteelse utfört av två unga förvirrade män utrustade med attrapper.

Men det går lika gärna att se spränghotet som en del av en trend. Polisyrket har blivit farligare och hoten och våldet mot polismän har ökat. Fyra av tio polismän utsätts årligen för hot eller våld, och nästan hälften, 48 procent, upplever en förvärrad hotbild.

Händelserna vittnar även om en förändrad syn på polismakten och på hela rättssamhället. Tabun bryts. Polisstationer beskjuts och antalet beskjutningar av män och kvinnor ute på fältet tilltar.

Ett slags grundläggande respekt för ordningsmakten urholkas. Anställda i vissa Stockholmsförorter pekar på en allt annat än trevlig miljö, med ständiga stenkastningar, glåpord, spottloskor och stämplingar som rasist.

Det finns med all säkerhet poliser som går för långt, som trakasserar oskyldiga och drar alla över en kam. Det vore konstigt om en kår på 20.000 inte innehöll vissa rötägg. Men polisen är ändå den yttersta garanten för rättssamhället. Vad händer om fler och fler drar sig för att söka sig till Polishögskolan av rädsla för vad som väntar när man väl kommer ut på fältet? Eller om fler och fler poliser viker sig för hot?

Ändå är det knappast stenkastande ungdomar som är det största hotet mot rättssamhället, utan den organiserade brottsligheten.

De som inte drar sig för att söka upp domare, åklagare, vittnen och poliser och pressa dem till tystnad. De som systematiskt hotar journalister och kräver pengar av näringsidkare. Trots olika initiativ från ordningsmaktens sida, verkar det vara mycket svårt att hindra den organiserade brottsligheten från att sätta sig fast på samhällskroppen.

Det är viktigt att reagera med skärpa på dådet i Kristianstad, att politiker sänder skarpa signaler och att det utdelas kännbara straff. När rättssamhället hotas går det inte att blunda.

Ledarredaktionen