Anela Murguz: Blir fyradagarsvecka det nya normala?
Att arbeta fyra dagar i veckan i stället för fem – och få lika mycket betalt. Visst låter det lockande? I länder som Spanien, Belgien, Storbritannien och Finland har frågan om en fyra dagars arbetsvecka varit het ett tag. Men i Sverige har intresset varit något svalare – åtminstone politiskt.
Frågan om arbetstidsförkortning var aktuell för drygt tio år sedan och drevs främst av Vänsterpartiet som förespråkar sex timmars arbetsdag fem dagar i veckan. I Göteborg inledde de rödgröna partierna år 2015 ett projekt på ett kommunalt äldreboende där de anställda fick arbeta sex timmar om dagen med bibehållen lön. Resultatet blev bättre hälsa och mer effektivt arbete, vilket väckte till och med internationellt intresse. Men projektet var dyrt och kritiserades inte minst från borgerligt håll. Med åren ebbade frågan också ut även om V än i dag står bakom förslaget.
Ett politiskt förslag måste förstås hålla rent kostnadsmässigt. Men det borgerliga motståndet mot arbetstidsförkortningar bottnar också i ideologi, där ledorden är att arbete ska löna sig. Det betyder indirekt att mindre arbete inte kan ge lika mycket eller mer betalt. Men om resultatet av kortat arbetstid inte har någon negativ inverkan på produktiviteten – utan tvärtom ökar den – samtidigt som de anställda mår bättre och känner sig mer motiverade är det inte mer än rätt att omvärdera frågan.
”Det visar att det inte alltid krävs politiska beslut för att åstadkomma förändring och att även andra aktörer i samhället kan driva utvecklingen framåt.”Anela Murguz
Det är heller inte säkert att borgerligheten gjorde rätt analys av frågan från första början. Efter pandemin har nya förhållningssätt till arbete börjat växa fram. Ett sådant är fenomenet ”quiet quitting” som syftar till den växande skara unga personer på arbetsmarknaden som inte tycks prestera mer än vad som krävs. Ett annat är just att korta arbetsveckan till fyra dagar i stället för fem.
En brittisk studie från förra året undersökte effekterna av en fyra dagars arbetsvecka där 61 olika företag deltog. Resultaten var övervägande positiva: de anställda upplevde en bättre balans mellan fritid och arbete, mindre stress och kände sig mindre utmattade. Det fanns till och med indikationer på att det rentav var lönsamt för företagen att korta arbetstiden för de anställda då de företag som redovisade sin vinst i samband med studien visade sig ha ökat sitt resultat med 1,4 procent i genomsnitt.
I flera av de länder där kortare arbetsvecka testats har förslaget inte sällan kommit från politiskt håll. Den spanska regeringen fattade exempelvis beslutet att ekonomiskt kompensera de företag som omfattas av ett samlat försök att i begränsad form korta arbetsveckan. I Sverige pågår inte ens en sådan diskussion men det har inte hindrat svenska företag från att ta liknande initiativ på egen hand. Som till exempel väskföretaget Sandqvist som låtit sina 30 anställda välja mellan att arbeta fyra dagar i veckan eller sex timmar om dagen i fem dagar – med bibehållen lön. Även de märker av positiva effekter för både företaget och de anställda.
Att frågan inte fått någon större politisk bäring i Sverige behöver dock inte vara en nackdel. Det visar att det inte alltid krävs politiska beslut för att åstadkomma förändring och att även andra aktörer i samhället kan driva utvecklingen framåt.
Att arbeta är en dygd. Men så är också tid med familj. Och genom att frigöra tid åt annat än arbete kan anställda även ägna sig åt aktiviteter och andra rekreationsformer som stärker dem i deras arbete.
Kostnadsfrågan då? Ja, visst skulle det kosta. Men om människor mår bättre – och därmed presterar bättre i sitt yrkesliv – är det värt att åtminstone försöka. Det borde även borgerligt sinnade tycka.
