Bidrag ingen bra morot

Studiemedel och bidrag har ökat med några hundralappar det senaste decenniet. Visserligen är utbetalningarna från Centrala studiestödsnämnden indexreglerade, men där räknas inte hyreskostnaderna in. Dess andel av studiemedlet har ökat på senare år och tar numera i genomsnitt 32 procent av kakan.

Ofta fokuseras dock rapporteringen om studenternas ekonomi på Stockholmsstudenter, en grupp som av förklarliga skäl har svårast att få vardagen att gå ihop. Det är ju över huvud taget dyrare att leva i Stockholm, det gäller inte minst hyreskostnaderna.

Möjligheten att arbeta ihop pengar vid sidan av och samtidigt klara studierna skiljer sig dessutom åt mellan programmen. Vissa studier har många obligatoriska moment och det krävs mer än heltidsarbete, andra kräver mindre tid och har mindre schemabunden tid.

Svenska studenter är också lyckligt lottade vid en internationell jämförelse. De högre studierna är gratis och möjligheten att studera bestäms inte av hur mycket ens föräldrar tjänar. I många andra länder tvingas studenten ta dyra banklån alternativt helt finansiera studierna genom arbete.

Men de 7.300 kronorna som betalas ut tio månader om året är i minsta laget. Det vore alltså rimligt om studenterna fick några hundralappar mer i månaden.

Ändå är det inte bidragslinjen som är den bästa vägen. Andelen studenter som tar sig igenom programmen är relativt låg i Sverige, trots generösa system. För att vända på den trenden borde fribeloppet, det vill säga hur mycket pengar studenten får tjäna utan att bidraget sjunker, höjas från dagens 56.375 per halvår.

Dessutom borde skatten sänkas under studietiden. Att många studenter jobbar och betalar skatt och samtidigt får bostadsbidrag är en onödig rundgång i systemen.

Tillvaron ska inte vara odräglig under den relativt korta tid i livet som ägnas åt studier. Men fokus borde ligga på att det skall löna sig att studera och att höja motivationen att studierna avslutas i tid.

Ledarredaktionen