Både dyrt och krångligt
Överbudspolitik, symbolpolitik eller mer av samma medicin. Det är bara att välja.
Där regeringen under starkt motstånd har tagit myrsteg mot en normalt fungerande marknad med rimlig hyressättning, lägger de rödgröna in backen. Det är fortfarande bruksvärdessystemet som ska gälla. Det innebär att människor i utsatta förortsområden även fortsättningsvis får betala priset för att innerstadsmänniskorna ska ha en låg hyra.
Prislappen för det rödgröna samarbetet inom bostadspolitiken än skyhög. Mona Sahlin verkar ha sagt "okej då" till allt som Lars Ohly och Maria Wetterstrand begärt. På frågan om vem som ska betala kalaset lämnas däremot inga svar, nästan. Skatten på villor med ett marknadsvärde på över sex miljoner kronor ska höjas. Som om detta lilla fikonlöv skulle kunna täcka upp mer än en bråkdel av de rödgrönas kostnadskrävande förslag.
Varifrån ska pengarna tas? Vem ska betala det statliga investeringsstödet för miljövänliga hyresrätter, klimatbonusen till energieffektiviseringar och, inte minst, vem ska betala för upprustningen av miljonprogramsområdena? Utgiftslistan är lång. Så är även listan på nya detaljregleringar. En redan genomreglerad bransch ska alltså göras ännu krångligare.
De rödgröna vill fortsätta att dopa ett redan illa fungerande system. Deras medicin för att lyfta Sverige från en europeisk bottenplacering vad gäller bostadsbyggande är att tillföra mer statliga subventioner. När det istället krävs bättre effektivitet, mindre regleringar och starkare konkurrens.
Staten ska fortsätta att subventionera hyreslägenheter, marknadskrafterna sätts på undantag och de planekonomiska inslagen stärks. Räkningen får skattebetalarna ta hand om. Med de rödgröna får det offentliga mer makt medan individens ansvar och frihet krymper. En "social bostadspolitik" kallas det visst.
Ledarredaktionen
