Anela Murguz: Avsaknaden av unga i kommunfullmäktige är skrämmande
Unga människor är en svårflörtad grupp. Här på Borås Tidning försöker vi – liksom många andra svenska mediehus – hålla oss ständigt uppdaterade kring vad unga föredrar för typ av journalistik. Det handlar inte bara om tidningsbranschens långsiktiga överlevnad. Kvalitativ journalistik och en arena för samhällsdebatt ger mer välinformerade medborgare än vad lösryckta rykten och overifierade uppgifter på sociala medier ger. Alltså gynnas även demokratin på sikt av att journalistiken blir mer tillgänglig för alla.
Ändå föredrar många unga sociala medier. Inte bara för att ladda upp den senaste selfien, utan också för att ta politisk ställning. I det avseendet är sociala medier en konkurrent till både traditionella medier och politiska partier.
Om tidningsbranschen tuffar på någorlunda verkar det dessvärre inte gå särskilt väl för de politiska partierna, särskilt på lokal nivå. En kartläggning som ungdomsrörelsen KFUM gjort visar att bara sex procent av de nyvalda till kommunfullmäktige är under 30 år, vilket SR Ekot rapporterade om nyligen (22/12). Samtidigt utgör åldersgruppen 18-29 år nästan 15 procent av befolkningen. Av kartläggningen framgår att det saknas personer under 30 år i 57 av landets 290 kommunfullmäktige. Bland Sjuhäradskommunerna är det i Bollebygd, Vårgårda, Tranemo, Mark och Svenljunga som det saknas unga representanter.
Det är närmast förödande för demokratin på lång sikt. Och det är inte så att dagens unga skulle vara mindre politiskt intresserade än andra generationer. Tvärtom är yngre personer i regel intresserade av samhällsfrågor och politik. I den lokala uppföljningen av ungdomspolitiken, Lupp, (Borås stad, 2020) hade så gott som hälften av de svarande ungdomarna något slags intresse för politik.
Det handlar inte heller om att unga skulle dra sig för att ta ställning offentligt. I Borås stads rapport uppgav mer än en tredjedel av de tillfrågade ungdomarna i årskurs åtta att de har tagit ställning i en samhällsfråga genom att gilla eller dela ett inlägg på sociala medier de senaste sex månaderna.
”Vad har sociala medier som de traditionella medierna eller partierna saknar? Snabbheten. Det går fort, är enkelt och kräver inte särskilt mycket ansträngning från den som tar ställning.”
Med andra ord finns det goda förutsättningar för politiken att locka nya, unga förmågor. Att det sker i alldeles för liten utsträckning beror nog snarare på att tröskeln till politiken upplevs som hög, och i ärlighetens namn något trögflytande också. I den nämnda rapporten uppger exempelvis en fjärdedel att de inte har någon möjlighet att uttrycka sina åsikter till de som bestämmer och hälften vet inte vilka möjligheter de har. Men över hälften vill påverka i kommunen, framför allt i frågor som rör miljö, skola, vägar och fritidsaktiviteter.
Så vad har sociala medier som de traditionella medierna eller partierna saknar? Snabbheten. Det går fort, är enkelt och kräver inte särskilt mycket ansträngning från den som tar ställning. Det gör däremot ett partipolitiskt engagemang. Men om partierna ska överleva på lång sikt måste de börja tänka annorlunda. Annars blir signalen att lokalpolitiken inte är till för alla.
Det vore synd med tanke på att det är i lokalpolitiken som de viktigaste besluten fattas.
