Attacken som väcker nya frågor
Attacken pågick i två timmar och ägde rum midnatt mellan lördag och söndag, i byn Barisha i provinsen Idlib som gränsar till Turkiet. Ett logiskt slut för en man vars idéer och ledarskap förverkligades fruktansvärda brott mot mänskligheten.
Men knappt hade nyheten om utgången av den amerikanska anfallet kablats ut förrän omvärldens frågor började bli obekväma.
Området kontrolleras av syriska rebellstyrkor, innebar därmed närvaron av ledaren för den värsta terrorrörelsen sedan al-Qaidas storhetstid att denne åtnjöt syriskt beskydd?
Med tanke på att platsen beskrivs som en större anläggning som ligger bara några kilometer från gränsen till Turkiet – vad visste den turkiska militären och regeringen i Ankara om al-Baghdadis förehavande?
Och slutligen, med tanke på den intima relationen mellan Syrien och Ryssland är det rimligt att undra om IS-ledarens närvaro var även känd av ryska myndigheter och militär?
Det som vid en första anblick ser ut som en repris på den insats som dödade Usama bin Laden i Pakistan 2011, framstår i ljuset av dessa omständigheter som något mindre definitivt. Visserligen är al-Baghdadi ute ur räkningen, men så är inte fallet med IS. Och är det så att IS åtnjuter skydd av en eller flera aktörer i den konflikt som just nu har förvärrats av att USA har gett grönt ljus till Turkiets inmarsch i de nordöstra tidigare kurdkontrollerade områdena av Syrien, då handlar terrorrörelsens möjligheter till fortsatt verksamhet om långt mer än vad enskilda och mindre grupper förmår att göra på egen hand.
Kampen mot IS såväl som alla andra terrorrörelser måste fortsätta. De koalitioner som byggts upp för att gemensamt hantera säkerhetshot på alla nivåer, från vad som framstår som rena militära operationer i delar av Mellanöstern till de till synes ögonblickliga attackerna i folksamlingar i olika europeiska städer. Sveriges insats i området, närmare bestämt den utbildningsstyrka som är verksam i Irak, är en del av kampen mot rörelsen. Vaksamheten och beredskapen på alla nivåer måste förbli på hög nivå. De människor som återvänt från att på olika sätt deltagit i IS terror ska övervakas, kontrolleras och om nödvändigt omhändertas. Finansiellt stöd förhindras, rekrytering av nya anhängare motverkas – inte minst genom sociala och polisiära insatser i de områden där de normalt rör sig.
Att den presskonferens som USA:s president Donald Trump höll under söndagseftermiddagen svensk tid till inte obetydlig del syftade till att flytta blickarna från hans egna tillkortakommanden och den förberedande processen för ett eventuellt riksrättsåtal, förvånande nog ingen. De eventuella opinionsvinsterna blir nog mest kortfattade, enligt USA-kännaren Jan Hallenberg vid Utrikespolitiska institutet.
Trumps språk, gesterna, överdrifterna och de många motsägelsefulla utvecklingarna bekräftar samtidigt bilden av en man som har mycket svårt att leva upp till ämbetets tyngd, ansvar och allvar.
Men i ett avseende var Trump dock osedvanligt ärlig i en av sina längre utvikningar från ämnet under söndagen: Det enda som var relevant för en fortsatt amerikansk närvaro i området var oljan, att amerikanska företag skulle ”få sin del” av de tillgångar som finns där.
Så har faktiskt ingen amerikansk president yttrat sig tidigare. Att Donald Trump åtminstone är ärlig i detta avseende får nog trots allt räknas honom till del.
