Är 14,7 procent mycket eller lite?
Socialdemokraterna försöker ge bilden av något annat. Men sedan Alliansen tog över regeringsmakten har det så kallade utanförskapet sjunkit kraftigt.
Bidragsberoendet ökade visserligen med 2,5 procent förra året, men gruppen – den motsvarar 818 000 personer – är runt 15 procent mindre jämfört med när alliansregeringen tog över.
SCB redovisade i går statistiken över hur många så kallade helårspersoner i åldrarna 20-64 år som försörjs via sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättningen (”förtidspension”), liksom a-kassa och kommunernas socialbidrag.
Kurvan sedan 1990 är en berg – och dalbana som på många sätt blir en bild över Sveriges allmänna hälsotillstånd. Följderna av finans- och fastighetskrisen 1990-1994 framgår alltför väl av diagrammet här intill; bidragsberoendet ökade med nästan 60 procent. Hur Göran Perssons S-regering valde att öppna dammluckorna för förtidspensioneringar försöker knappt dagens S-ledning prata bort.
Den gruppen började minska redan 2002, under s-styret, men under Alliansens år har den minskat fortsatt och är nu på den lägsta nivån sedan beräkningsmetoden infördes 1990.
Det som fortsatt oroar är, påpekade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) när han besökte partiets valstuga i Borås i går, gruppen unga:
”Där ökar förtidspensioneringarna fortfarande. Det handlar mycket om psykisk ohälsa. Att förbättra den blir nästa mandatperiods stora fråga inom mitt område”, sa ministern, utstrålande lusten ta sig an det mångbottnade jobbet.
SCB:s statistik visar att 14,7 procent av alla i Sverige - och något fler, 15,3 procent, i Västra Götaland - levde på bidrag i fjol.
”14,7 procent... är de för många eller är de få?”, frågar sig Kristersson och varnar för Socialdemokraternas planer på höjda ersättningsnivåer och lättade regler, ”de beställer en ökning av sjukfrånvaron”.
Ja, valrörelseton i ordvalen, men risken är stor att han har rätt.
Ledarredaktionen
