Ännu ett löfte som kan svikas
Den som tycker att det politiska spelet är kul, den har sannerligen fått sitt lystmäte den här veckan. Men det är inte utan att Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor faktiskt har fog för de skäl som de hänvisade till under torsdagens presskonferens i riksdagen. Att hänvisa till parlamentarismens huvudprincip är inget dåligt försvar för ännu en ohelig allians: Regeringen har att följa riksdagen, inte tvärtom.
En minoritetsregering vet på vilka villkor den existerar.
Det går också att hålla med om att sättet som reformeringen av Arbetsförmedlingen ska genomföras på är problematisk. Tidsramen är väldigt snäv och lagen om valfrihet, LOV, är inte ett under av stabilitet att bygga vidare på. I 114 av landets kommuner finns det i dagsläget inga privata aktörer som vill ersätta AF när kontoren läggs ner.
Att Kristersson och Busch Thor inte använder sig av vänsterledaren Jonas Sjöstedts om ”kaosprivatisering” är ett ljus i mörkret. Det visar att de båda ändå är medvetna om att finns en gräns för hur långt från sin egen politiska agenda de kan fjärma sig. Och det är inte de relevanta invändningarna mot regeringen och januariöverenskommelsen som gör att partierna förtjänar kritik, utan snarare att M och KD försätter sig i en politisk position där den reform som de lovat väljarna kommer i andra hand.
Det är inte riskfritt att låta det politiska spelet vara det viktigaste.
För Moderaternas del kan det bli andra gången på mindre än 48 timmar som partiet sviker ett löfte. Det som Ulf Kristersson vid upprepade tillfällen lovade i valrörelsen, att inte ”samtala, förhandla, kompromissa” med Sverigedemokraterna, var inget värt när det väl gällde. Vad avser reformeringen av Arbetsförmedlingen lovade Allianspartierna gemensamt att den ineffektiva jobbmyndigheten skulle läggas ner. Det löftet ska hedras.
Att nu ge regeringen en kort tidsfrist och en möjlighet att se över hur reformen ska genomföras, gör att den oheliga alliansen med V ändå får betraktas som temporär och begränsad.
Alltid något.
