Anela Murguz: Anela Murguz: Fler har tillgång till sommarstugor tack vare delningsekonomin
En villa, vovve, Volvo. Så brukar den svenska drömmen sammanfattas i tre ord. Men det finns ett ord till som kvalar in i listan – sommarstugan, och har debatterats flitigt de senaste dagarna. SCB publicerade under förra veckan statistik som visar att betydligt fler barn med svensk bakgrund har tillgång till fritidshus än vad barn med utländsk bakgrund har. Av barnen med minst en förälder född i Sverige har 46 procent tillgång till ett fritidshus i Sverige. För barn födda utomlands, eller vars föräldrar är födda utomlands, är motsvarande siffra 4 procent.
Skillnaderna är visserligen enorma, men är egentligen inte något konstigt. När priserna på fritidshus var något mer överkomliga än vad de är på många håll i landet idag hade till exempel mina föräldrar, några av 1990-talets alla flyktingar som Sverige tog emot då, fullt upp med att bygga upp en tillvaro i det nya landet. Fritidshuset var längst ner på prioriteringslistan då.
”Eftersom delningsekonomin är en växande del av ekonomin i helhet kan man fråga sig om inte SCB:s utgångspunkt i ägande av fritidshus är något förlegat.”Anela Murguz
Så småningom förverkligade vi vår dröm och köpte ett rött hus med vita knutar. Men man behöver inte heller spara ihop en ekonomisk buffert, kvala in i bankernas lånekrav och binda sig till ett specifikt hus och en specifik plats. Med delningsekonomin kan ännu fler få tillgång till Sveriges alla smultronställen – och dessutom få en viss variation vad gäller upplevelser. De senaste åren har uthyrningssidor som Airbnb och dylikt ökat kraftigt för att under förra årets pandemisommar fullständigt explodera. I Västra Götaland hade till exempel de inhemska bokningarna ökat med 35 procent jämfört med sommaren innan.
Delningsekonomin – det vill säga att man hyr, lånar och delar saker med varandra istället för att äga – förutsätter viss grad av tillit, bland annat på grund av risken för nätbedrägeri och dylikt. Mycket vikt läggs därför vid rekommendationer och omdömen, både om de som hyr ut och om de som vill hyra. Det finns också ett stort spann vad gäller prisklasser, vilket ökar tillgängligheten än mer.
Delningsekonomin innefattar även andra områden än att just hyra ut boenden. Numera finns liknande tjänster för bilar och till exempel verktyg, men även tjänster i form av att man förmedlar kontakt för att klippa gräset eller gå ut och rasta hunden åt grannen.
Eftersom delningsekonomin är en växande del av ekonomin i helhet kan man därför fråga sig om inte SCB:s utgångspunkt i ägande av fritidshus är något förlegat. Det finns fortfarande vissa fördelar med att äga en egen bostad till exempel, men måste man också äga bil och fritidshus? Fler och fler verkar tycka att man inte behöver det.
Att dela istället för att äga ger en viss frihet. För den som exempelvis inte använder bilen särskilt ofta i sin vardag är det betydligt smidigare om det går att hyra en bil även för de mindre vardagssysslorna. På samma sätt är det också med fritidshusen. Man slipper allt underhållningsarbete och ansvar som tillkommer av att äga ett fritidshus, bland annat.
De stora skillnaderna i ägande av fritidshus blottlägger de klyftor som finns i samhället. Men att svenska kuststäder och lantställen enbart skulle vara reserverade åt de med tillräckligt mycket kapital är något av en myt, och det tack vare delningsekonomin. Den som vill – för jag tror inte att alla är lika förtrollade av svensk sommar som till exempel jag är – kan välja och vraka bland sommarboenden i olika prisklasser. Då behöver man inte ha ett arv eller sparkonto. Man behöver bara vara ute i god tid.
