Anela Murguz: Allt färre skiljer sig – är vi bättre på att vårda våra äktenskap?
Kanske är det en pandemieffekt. Kanske är det högst naturligt för någon som närmar sig 30-strecket. Men överallt tycks jag se unga par som satsar på storslagna bröllop, baby showers och gender reveals där det väntade barnets kön ska avslöjas inför närmsta familj och vänner under ballongbågar och färgglada tårtor.
Därtill lurar ekonomisk oro och krig i omvärlden runt hörnet. Det ökar nog människors behov av en trygg och fast punkt i tillvaron. När det är oroligt i samhället samlas vi inte bara runt våra politiska ledare. Även familjens betydelse ökar.
Ändå är andelen gifta personer i den vuxna befolkningen lägre än någonsin tidigare på 2000-talet, enligt färska siffror från Statistiska Centralbyrån, SCB. Vad det beror på kan man förstås bara spekulera i. Betydligt mer intressant är dock att också antalet skilsmässor går ned.
Inte sedan år 2005 har så få par skilt sig. Under förra året registrerades totalt 21 231 skilsmässor, enligt SCB. Sätter man siffrorna i relation till antalet gifta invånare blir trenden ännu tydligare: aldrig tidigare under 2000-talet har antalet skilsmässor varit så lågt per gift invånare som under 2023.
”Samtidigt måste man passa på att påpeka att det finns en närmast orealistisk syn på relationer, inte minst bland yngre generationer som vuxit upp i individualismens tidevarv.”
Redan innan den ekonomiska krisen slog till var det dyrt att skilja sig. När många hushåll nu drabbats av kraftigt höjda bolåneräntor och ökade utgifter i form av markanta prisökningar på mat leder det nog till att gifta par som vill skiljas tänker ett varv till. Det är problematiskt att privatekonomin låser in människor i relationer de inte vill vara en del av. Det drabbar dessutom kvinnor hårdare än män eftersom de generellt sett har sämre ekonomi till följd av ett större ansvar för hushållsarbetet.
Samtidigt måste man passa på att påpeka att det finns en närmast orealistisk syn på relationer, inte minst bland yngre generationer som vuxit upp i individualismens tidevarv. Lyckligtvis är Sverige ett land där vi ingår relationer, och förhoppningsvis äktenskap så småningom, av lust och kärlek – inte av praktiska skäl. Det utgör grunden för ett utvecklat samhälle och ökad jämställdhet mellan könen, men har också en baksida då det kan leda till en hel del skeva förväntningar på vad en relation ska vara.
Till exempel att de ska vara friktionsfria. Så fort det börjar skava lite returneras skon i stället för att gå in den tills den blir bekväm. Det betyder inte att människor ska stanna i relationer de vantrivs i, där parterna har vuxit ifrån varandra eller där den ena parten har visat sig vara en skitstövel. Men det vore bra om fler inser att relationer är något man jobbar på, inte något som är perfekt från första början.
