Anela Murguz: Alla kan – och måste inte – läsa vidare på högskola

”Vi måste komma bort från idén att det enbart är högskolor och universitet som kan förse människor med kompetens”, skriver den liberala skribenten och debattören Margareta Barabash i en debattartikel i Expressen (23/8). Hon pekar på det överflöd som finns av konsulter, kommunikatörer och dylikt – yrken som i regel kräver högskoleutbildning – samtidigt som det råder brist på till exempel undersköterskor och elektriker. Det är skevt.

Till skillnad från föregående exempel behöver man inte en akademisk examen för att bli undersköterska eller elektriker. Och trots att det är ganska bra betalt skriar behovet, vilket kan härledas till samhällets syn på utbildning och arbete, där högre utbildning kort sagt ses som något fint och traditionella arbetaryrken som fult. Eller som författaren och journalisten Patrik Lundberg uttrycker det i en text om kassörskor; hederliga arbetare ses som förlorare (DN 1/9).

Normen att plugga vidare kan också sägas vara än mer påtaglig bland unga kvinnor än män, vilket bland annat tar sig i uttryck redan vid gymnasievalet. I måndags rapporterade BT om växtvärken på gymnasieskolorna i Borås som leder till outnyttjade ytor på vissa skolor medan man trängs på andra. I artikeln framgår att Sven Eriksongymnasiet är mest populärt hos tonåringarna, tätt följt av Bäckängsgymnasiet och därefter Viskastrandgymnasiet, medan Almåsgymnasiet tappar i popularitet. Det är ingen slump att det ser ut så.

På Bäckäng och Sven Erikson finns de två mest eftertraktade programmen nationellt; samhälls- respektive ekonomiprogrammet. Båda programmen är högskoleförberedande och lämpar sig väl för den som har ett genuint intresse för dessa ämnen och som planerar att läsa vidare. Men fyra av tio som läser högskoleförberedande program har fyra år senare ännu inte påbörjat eftergymnasiala studier, enligt en statlig utredning från förra året.

Många av dessa elever hade kanske trivts mer på ett yrkesförberedande program då högre studier och den akademiska disciplinen knappast kan tilltala alla. Det hade också gett dem ett bättre utgångsläge på arbetsmarknaden. Men inte sällan betraktas yrkesförberedande program – och sedermera även yrken inom dessa områden – som mindre attraktiva.

Att Viskastrandsgymnasiet ökar elevunderlaget medan Almåsgymnasiet tappar elever skulle delvis kunna förklaras med de könsskillnader som är framträdande inom utbildningsväsendet i sin helhet. Tjejer springer om killarna vad gäller betyg och dominerar som unga kvinnor på högskolorna och universiteten. Det har inte bara resulterat i att kvinnor fått mer makt i det offentliga livet, utan också att det finns tydligare förväntningar på att kvinnor ska studera vidare.

Men det beror också på att de – traditionellt sett – kvinnliga arbetaryrkena fortfarande präglas av låg status, sämre lön och arbetsmiljö. Något som blir särskilt tydligt i statistiken där medellivslängden ökar för samtliga grupper i samhället förutom hos lågutbildade kvinnor. Det bidrar knappast till att tjejer står i kö till dessa yrken.

Men den som investerar i en högskoleutbildning i tron om att man per automatik reserverat sig ett stabilt jobb i framtiden kommer snabbt bli besviken då konkurrensen bland högutbildade inte sällan är hård. Vill man säkra sina möjligheter till en trygg och långvarig anställning gör man i stället rätt i att välja ett traditionellt arbetaryrke. Men då behöver vi värdesätta undersköterskan, barnskötaren och kassörskan lika mycket som snickaren och konsulten.