100 flaggor i topp för vår tålmodige granne

När norrmännen högtidlighåller sin nationaldag 17 mai är det orkestrar, glatt och frejdigt. Vi svenskar, fortfarande sökande, hälsar 6 juni nya medborgare välkomna och tittar på kungafamiljen på Skansen.

Finländarna, de går till graven.

När republiken på onsdagen fyller 100 år sedan självständighetsförklaringen meddelades Ryssland, varunder Finland lytt alltsedan Sverige förlorade kriget 1809, spelar tillbakablickandet fortfarande en så påtaglig roll. Även om de barn som föddes samtidigt som den sista kulsprutan under fortsättningskriget tystnade har hunnit bli gamla, är det inte märkligt att vårt östra grannland ännu präglas så av de fyra olika krigen som förts på blåvit jord.

Så mycket blod. Så mycket bitterhet och sociala spänningar. Så många så kallade hjältegravar grävda. Premiär på bio för tredje versionen av Väinö Linnas ”Okänd Soldat”.

På kyrkogårdar landet runt under denna 6 december ”kommer vi ihåg de som har tryggat landets självständighet”, som den officiella statliga hundraårssajten formulerar sig. Hedersvakter och kransnedläggningar till minne av en envis kamp för oberoendet från, framförallt, ryssen. Detta Ryssland där bolsjevikerna och Lenin räknade med att förr eller senare skulle revolutionen även nå Helsingfors.

Men säkert i någon mån också för ett oberoende från Sverige och svenskarna som inte alltid genom århundradena när vi lydde under samma kungar, och inte heller under 1900-talets världskrig, visade oss från vår vackraste, mest broderlig sida.

Därför är hundraårsdagen en så känslofylld stund här i Helsingfors då snart ett helt år av olika högtidlighållanden liksom kröns efter konstens alla regler. Det är ett fundamentalt, närmast existentiellt, behov av Markering.

I Dagens Industri förklarar Sixten Korkman, ekonomiprofessor vid Aaltouniversitetet, att medlemskapet i EU 1995 och beslutsamheten att även byta den finska marken mot euron och framväxten av många imponerande entreprenörer visserligen har gett finländarna råg i ryggen. Men: ”Nöd och krig har skapat en grundläggande otrygghet i Finland. Vi har inte haft samma självförtroende som svenskarna, som kanske har haft lite väl mycket. Vi har alltid varit beredda på att himlen kan ramla ned. Det har gjort oss finländare lite väl försiktiga och fokuserade på konsesus”.

Men försiktighet är inte ordet som beskriver det dygn som Finland nu gått in i. Programmet som hundraårskommittén, finansierad med ett par hundra miljoner skattekronor, balanserar stil och stramhet med bredd, folklighet och ett inbegripande av varje vrå av de tusen sjöarnas land.

Här invid Salutorget i Helsingfors har när detta skrivs Självständighetens hundraårsfest precis inletts. Då hade redan hundratals företag och arbetsplatser ordnat en ”blåvit kaffestund” klockan 14.

Invid Salutorget kunde många tusen samlade se en installation med hundra finska flaggor ta form medan barn, i lätt snöfall, stod för hissandet. President Sauli Niinistö, som ser ut att utan problem bli omvald 28 januari nästa år, riksdagens talman Maria Lohela och statsminister Juha Sipilä stannade till på den långa rundan av evenemang.

”Alla finländare är jubilarer i denna fest”, sa Niinistö – även på svenska – innan alla, stillsamt, värdigt men kraftfullt sjönk nationalsången Vårt land.

Påbjudet var att alla flaggor i hela landet skulle hissas denna afton, och gärna belysas, för att förbli i stångens topp hela natten och intill klockan 22 på onsdagskvällen.

Men innan dess var det utomhusmatch i ishockey med tillfälliga jätteläktare mellan IFK och Kärpät, jubileumsopera, 100-bal i Lovisa, ”Århundradets förfest” utanför presidentens slott, alla karaokebarer utmanar folk att samtidigt sjunga ikoniska finska sånger, det är fyrverkerier, gudstjänster och barnkalas, det är självständighetsparad – innan allt toppas med den stora Slottsbalen. I den lååånga menyn hittar vi smörgåstårta med kallrökt havsöring, smörgåstårta med varmrökt lammkött, rågpirog med sik, potatispiroger med siklöja – och många Ellen Svinhufvud-tårtor.

Oro fanns för att nationalister och nynazister från såväl föreningen 612 och Nordiska motståndsrörelsens ”marsch för frihet” och motdemonstrationer mot dessa företeelser skulle lägga sordin på inledningen av Det Stora Dygnet. En barnfest tvingades flytta in på en fotbollsarena.

Funderingar väcktes också i Helsingfors om det fanns något sorts budskap från Moskva till jubilaren när ett ryskt statligt flygplan av modellen Tupolev TU-154 kränkte finskt luftrum utanför Borgå klockan sju på tisdagsmorgonen. Ständigt detta Ryssland som finländaren haft att ta hänsyn till, att markera gräns emot.

Men 6 december 2017 är det inget nedslaget, pressat Finland som blickar ut åt vare sig öster eller väster. Efter Nokia- och skogsindustrikrascher och handelskrisen till följd av EU-sanktionerna mot Ryssland har landet senaste året kommit tillbaka med fart och sisu och räknar med BNP-tillväxt på tre procent.

Respekt. De har fått kämpa för sin plats.

Det känner tydligen även skådespelerskan Meryl Streep, en av många världskändisar som i finsk tv denna dag gratulerar med hälsningen: ”Jag visste inte vad jag skulle ge er, för att i mina ögon har ju Finland allt.”