Gravspekulanterna
De sätter upp banderoller och skanderar i megafoner: ”Ned med lurendrejeriet! Ned med korruptionen! Ge oss tillbaka våra pengar”. Klockan elva packar de ihop sina banderoller och går hem.
Lovade en bra affär
– Vi köpte gravar i Hebeiprovinsen för myndigheterna lovade att vi skulle kunna sälja dem med vinst inom tre år. Men nu vill ingen ha dem, säger Li, en arg pensionär som hävdar att hon förlorat 200.000 yuan på den stora gravspekulationen i slutet av 90-talet.
– När vi klagar säger de att vi kan använda gravarna själva, klagar en annan tant. Pensionärerna har en fast veckorutin. På måndagar och fredagar uppvaktar de Ministeriet för medborgarfrågor och ibland även regeringens petitionskontor. På onsdag förmiddag demonstrerar de på Hebeis representationskontor. Hebei är provinsen som omger Peking. Liksom i andra regioner finns en fas-tighet som fungerar både som provinsens ambassad i huvudstaden och som hotell. Jag stötte på demonstrationen eftersom Hebei Guesthouse även råkar vara mitt favorithotell i Peking. De demonstrerar utan tillstånd men polisen nöjer sig med att observera.
”Alla ignorerar oss”
– Vi har gjort kollektiva protester mer än 180 gånger, men alla ignorerar oss, klagar fru Li.
Men jämfört med hur protester i Tibet och på landsbygden hanteras, måste även likgiltighet betraktas som ett framsteg.
