Wallenbergs minne dominerar

Det är således ej att förundra sig över, att hennes sommarprogram har dominerande inslag av hågkomster om denne men också om hennes eget och andras arbete för att bringa klarhet i hans öde.

Vad som genomsyrar hennes berättelse är en oförställd kärleksfullhet och ömsinthet gentemot hennes äldre bror, en antihjälte som hon karakteriserar honom.

Men här anas också en berättigad om än återhållen vrede mot dem, även på regeringsnivå, som kallsinnigt vände ryggen till när det gällde att få vetskap om Raoul Wallenbergs öde.

Det finns bitterhet i hennes konstaterande att många dörrar stängdes bryskt.

Nina Lagergrens liv har varit minst sagt innehållsrikt, något som hon förmår återge med konkretion och självklar enkelhet och med belysande episoder. Miljöerna är skiftande, ofta från främmande länder där hon vistats i egenskap av diplomathustru. Och förflutna decennier träder fram med sina skiftande stämningar.

Hon presenterar också uttrycksfulla miniporträtt av människor, både närstående och sådana hon tillfälligt mött. Bland de förstnämnda, bortsett från brodern Raoul, väcks intresset framför allt av hennes ganska intima bild av farbrodern, konstnären Nils von Dardel.

Men tyngdpunkten är som sagt förlagd till Raoul Wallenberg. Hon har mycket att berätta om honom och den glädje som levde kring honom. Därför vilar också något ödesmättat över hennes program då vi känner till den tragiska slutfasen.

Bo W Jonsson