"Trevligt, men inte mer"

Självklart blir det självcentrerat, men det är ju lite av det som är charmen med sommarpratarprogrammen. Här får mer eller mindre spännande människor, som ofta uttrycker sig på andra sätt i helt andra forum, chansen att ge sig själva ett ansikte. För oss lyssnare är det förstås också en chans till nya bekantskaper utan andra förpliktelser än valfriheten att lyssna eller stänga av.

Det som avgör kvaliteten är hur de förmår att förmedla denna spänning. Ett säkert knep är att avslöja något sensationellt eller att berätta om något fantastiskt som hänt i deras liv. Jeppe Wikström gör ingetdera. Istället sitter han utanför och inne i sin sjöbod och betraktar sin omgivning. Det är lika lågmält som musiken. Förutom några historier om specifika fotografier och den tidigare outgivna liveversionen av Håkan Hellströms Valborg från Ullevi är det inget speciellt som sticker ut, inget som retar, inget som får mig att spetsa öronen. Trevligt? Visst. Men inte mer.

”Jaha”, säger Jeppe Wikström, ”nu har jag gått in i min sjöbod?” och så berättar han hur det ser ut i rummet. Jag är glad att jag inte sitter bil och försöker hålla mig vaken.

Efter halva programmet berättar hur han träffar sin stora kärlek och det kittlar till lite. Sen får vi reda på att han tillsammans med partner startar han ett förlag och ger ut en bok om skärgården, varefter han berättar att han alltid går ut med stövlar eftersom det finns så många huggormar på ön där han bor. Wow. Några minuter senare sover jag.

Mikael R Karlsson