Kvinnoporträtt som håller mig kvar

I morgon kväll klockan 21.00 börjar säsong fem av Mad men på Kanal 9. Ring mig inte då.

Jag planerar att sitta klistrad igen, genom ännu en säsong av vad jag tror är den bästa tv-serien genom tiderna.

Jag tänker undra varför jag egentligen slutade röka, fundera över varför jag så sällan har snäv klänning och längta efter 60-talsmöbler och op-konst på väggarna.

Mad men fungerar på det viset.

Det är estetiken och miljöerna från 1960-talets reklamvärld i New York som biter sig fast först.

Men det är djupet – och kvinnoportätten – som håller mig kvar.

Om man ska se Mad men som en berättelse om kvinnoliv måste man göra som med skulptören Eva Hilds konst: fundera på vad som finns i mellanrummen.

De kvinnor som finns i Mad men lever i periferin, de är sekreterare, assistenter och fruar till seriens manliga unga hotshots. Ett av första säsongens avsnitt sätter tonen. Killarna på kontoret ropar gissningar till varandra om en ny tjejs färg på trosorna, ”blue!” ”white!” tills en av dem jagar ikapp henne, brottar ner henne och drar upp kjolen för att kolla.

1960, i New York. Och ungefär samtidigt, i Borås:

En manlig BT-medarbetare, ur samma generation som de yngsta av killarna på Mad men-kontoret har berättat för mig om första gången han kom in i gamla BT-huset på Yxhammarsgatan. Han stod i receptionen när journalisterna stormade förbi i jakt på en nyanställd maskinskrivningstjej, fångade in henne och vände på henne så att ?kjolen föll ned över huvudet.

Det är svårt att vara affärsmässig med kjolen över huvudet.

Men ingen vänder längre upp och ner på Peggy Olson.

Hon är den begåvade sekreteraren som visserligen blev gravid med en kollega i första säsongen, men adopterade bort barnet och gick vidare som om inget hade hänt. Hennes hemlighet diskuteras inte, utan ligger kvar under ytan.

Peggy är inte hjärtlös, bara djupt mänsklig. Att karaktärerna inte är endimensionellt goda eller onda är en av Mad mens största tillgångar. Jag ser fram emot vad säsong fem ska ha att erbjuda Peggy och de andra.

Här kommer en minirepris för er som inte har sett eller inte minns slutet av fjärde säsongen:

Den frånskilde salongsalkoholisten Don Draper har nyss spontanfriat till sin vackra sekreterare Megan under en resa till Kalifornien.

Hans före detta fru Betty blir mer och mer olycklig i sitt nya äktenskap. Hon har just avskedat familjens klippa Carla.

Sekreterarchefen Joan är gravid med högsta chefen – och har kanske inte gjort abort som hon hade lovat.

Ex-sekreteraren Peggy Olson står allt mer på egna ben och börjar bli framgångsrik i jobbet.

Okej, ses vi i soffan nu?

Har du inte Kanal 9, men en dator? Avsnitten finns på kanal 9 play också. Och första säsongsavsnittet är hela 90 minuter! Planen är att ?totalt göra sju säsonger av Mad men.

På tal om Mad men: Kolla in den holländske konstfotografen Erwin Olaf på www.erwinolaf.com och klicka fram till hans bildserie Grief. Den är gjord innan Mad Men sändes, men slående lik i sitt uttryck. Enligt fotografen handlar serien om sorgens estetik och det vackra i tillbakahållna känslor.

Ungefär samtidigt som reklambyråerna börjar blomstra i New York sitter svenskamerikanen Albert Carlsson i ett hotellrum på andra sidan USA och minns sitt liv, i Vilhelm Mobergs Din stund på jorden. Borås stadsteater spelar ytterligare fyra föreställningar av pjäsen. Det är en ojämn men djärv och spännande uppsättning av Mobergs vemodiga roman.