Han har jobbat med Julkalendern

Magiska skattkartor och finurliga ledtrådar blir det gott om. Något som också har blivit en utmaning vid utformningen av den medföljande papperskalendern med de 24 luckorna.

Det är där som formgivaren Martin Reintz kommer in i bilden.

– Kalendern har under en lång tid skapats fram av Lisa Holmqvist, som är något av en mångsysslare i kulturbranschen, och jag har varit med på ett hörn att designa funktionen och vissa grafiska former.

Vad det handlar om för funktioner och grafiska former vill han dock inte avslöja än.

Julkalendern var ett stort teamarbete. Reintz del av arbetet skedde i somras.

– Vi höll på i somras när det var så varmt. Det var verkligen en paradox att sitta i kortbyxor och försöka tänka på julen.

Då är du så insatt att du redan vet hur julkalendern på SVT slutar?

– Nej, det vet jag faktiskt inte. Jag har inte läst manus, men under arbetet fick vi se några scener ur serien. Inspelningarna pågick samtidigt som vi jobbade på vårt håll. Vi fick också bra med "brief" några värdeord att förhålla oss till för att kunna förmedla en känsla i kalendern.

Hur stort är det för dig att ha fått vara med och ta fram årets julkalender?

– Julkalendern är ju en stor grej som har funnits så länge, så det är klart att det är en stor ära att få vara med.

För några år sedan deltog Martin Reintz i ett betydligt större projekt: filmen The girl with the dragon tattoo som hade premiär 2011.

Först nu kan han berätta om det arbetet, eftersom han i flera år var bunden av ett kontrakt med tystnadslöfte. The girl with the dragoon tattoo bygger som bekant på Stieg Larssons roman Män som hatar kvinnor, och spelades till stor del in i Stockholm.

– Regissören David Fincher ville absolut spela in filmen i Stockholm och han ville också ha en stor svensk besättning på filmen, för att den skulle kännas mer genuint svensk. De flesta av inomhusscenerna spelades in i Hollywood, vad jag vet, men utomhusscenerna gjordes i svensk miljö.

Under produktionen ägnade sig Reintz åt grafisk form och retuschering av foton i scenerna – något som kanske låter lite abstrakt för den som inte sysslat med film.

– Handlingen utspelas i olika tidsepoker, från 1940-, 60- och 70-talet till 2000-talet och det gällde att göra alla scener tidstrogna, genom att fixa rätt sorts bokomslag, posters, fejkade polaroidbilder och så vidare.

Sådant kan visserligen göras digitalt i efterhand nu för tiden, men enligt Reintz ville David Fincher att allt sådant skulle vara med redan vid inspelningarna för att göra det mer autentiskt.

För Reintz innebar detta deltidsarbete i mer än ett års tid, men det är en erfarenhet som han har tagit stort intryck av.

– David Fincher är en av mina idoler som regissör. Han är känd för sin scenografi, ljuset och berättandet. Det var fantastiskt att få ta del av hans sätt att jobba och se hur det hela växte fram. Det kommer jag att ha med mig hela livet.

Niclas Sennerteg