Ett osvenskt och suggestivt gangsterdrama
Ryska maffian, hårdbarkade gangsters och korrupta politiker slåss om utrymmet och vägen till toppen i ett genomruttet och iskallt Göteborg.
Karaktärerna pratar upprepande gånger om "den här jävla stan" där alla får klara sig på egen hand. Ett synsätt som de senaste åren har börjat stämma överens med verkligheten.
För manusförfattaren Oskar Söderlund är serien på flera sätt ett porträtt av Göteborg där den skruvade brottshistorien är inspirerad av verkliga händelser. I en invecklad och utbredd kontokortshärva tar berättelsen fart när polisen griper den unga Sebbe som misstänks ha agerat målvakt. I hopp om att skydda sig själv mot att bli utlämnad till den amerikanska säkerhetspolisen börjar han motvilligt berätta den helt osannolika historien som pågår i stadens undre värld.
Regissören Johan Renck har i Ettor & nollor skapat ett väldigt osvenskt och suggestivt gangsterdrama. Bland de gråa och nedtonade fasaderna har han gett liv åt karaktärer som är både är överdrivna, skruvade och cyniska. Det blir många gånger en njutningsfull underhållning att följa Gustaf Skarsgård som spelar den okrönte gangsterkungen Karl Nilsson. Med en nästan överdriven Göteborgsdialekt och ett frenetiskt tuggummituggande ger han en oväntad komisk touch till den annars mörka och mystiska storyn.
Bland det stora och breda persongalleriet är det förvånansvärt svårt att få tydliga sympatier för någon av karaktärerna. Medmänsklighet är knappast ett genomgående tema. Istället sticker livet en kniv i ryggen på dem som inte beredda. Serien binds ihop av ett välkomponerat och monotont pulserande soundtrack som är signerat rockbandet Kent. Musiken flyter väl ihop med den råa och brutala verkligheten i serien. I det osynliga Sverige där alla blir giriga.
