1984 – en manual eller en roman?

På bara några dagar efter The Guardians och Washington Posts avslöjande om NSA:s globala avlyssning blev George Orwells 1984 en bästsäljare igen. Hos nätbokhandeln Amazon ökade försäljningen med flera tusen procent och den gick från ingenstans rakt in på topp-100-listan.

Även i Sverige skedde en ökning, även om den var ganska blygsam. Nätbokhandeln Adlibris vill inte nämna några exakta siffror, men talar om en fördubbling från april till juni, även om det handlar om små volymer. Hos konkurrenten Bokus kunde man också se en liten försäljningsökning av 1984 från början av sommaren. "Vid början av året rörde den sig ytterst lite. Nu går det ett par ex om dagen", meddelar företagets pressansvariga.

Att det förnyade intresset för 1984 hänger samman med framväxten av storebrorsamhället (ett uttryck inspirerat av just Orwells bok) är klart som korvspad. Många skribenter har dock förletts att tro att Orwell har fått rätt i sina förutsägelser, men det är viktigt att komma ihåg att Orwell aldrig förutspådde någonting. Däremot varnade han för just ett totalitärt övervakningssamhälle.

Romanen utspelas i ett framtida London i landet Oceanien, en stat som styrs av "Partiet" och utkämpar ett evigt krig. Majoriteten av befolkningen lever i stor fattigdom och förtrycks av staten som har placerat "teleskärmar" i alla hem – en apparat som både sänder propaganda och spionerar på hushållets medlemmar. Människor som begår "tankebrott" grips av "tankepolisen" och försvinner. Det är ett samhälle präglat av paranoia och Orwell skriver:

”Man kunde naturligtvis aldrig veta i vilket ögonblick man eventuellt var iakttagen. Hur ofta, eller enligt vilket system tankepolisen kopplade in sig på någon enskild ledning kunde man bara gissa. Det var rentav tänkbart att de bevakade alla hela tiden. Men i varje fall kunde de koppla in sig närhelst de ville. Man fick lov att leva – man levde, det var en vana som blivit instinkt – som om det var givet att varje ljud man gav ifrån sig blev avlyssnat och att varje rörelse man gjorde blev iakttagen, om det inte var mörkt.”

När den tbc-märkte George Orwell (1903–1950) skrev romanen handlade den, i likhet med många framtidsskildringar, egentligen om hans egen samtid, sedan 1920-talets glimtar av hopp förbytts i 1930- och 1940-talets mörker. Boken inspirerades av bland annat Stalins utrensningar i Sovjetunionen, samt av krigspropagandan och den hårda censuren som under andra världskriget genomsyrat livet även i Storbritannien genom det mäktiga Ministry of Information. Själv hade han under kriget arbetat en tid för BBC, där han skaffat sig erfarenhet av både den egna sidans propaganda och fiendens.

En del av inspirationen kom förmodligen också från hans tid som polisman i den brittiska kolonin Burma 1923–1927, då han både bevittnade och deltog i det koloniala förtrycket av burmeserna.

Icke desto mindre har som sagt hans scenario med en likriktad och sluten despoti där all individualitet och kritiskt tänkande bekämpas genom statens manipulation och kontroll behållit sin aktualitet. 1984 framstår i dag som den främsta av 1900-talets pessimistiska civilisationsbetraktelser i gott sällskap av exempelvis William Goldings Flugornas herre, Anthony Burgess A clockwork orange, Franz Kafkas Processen och Aldous Huxleys Du sköna nya värld.

Men vari består egentligen 1984:s aktualitet i dessa NSA-tider? Förutom att hans "teleskärmar" har stora likheter med dagens internet, förstås. Jo, Orwell varnar för teknik som rubbar balansen mellan statens makt och individens rättigheter. Teknik som minskar individens utrymme och integritet måste hanteras med stor försiktighet och får inte hamna i fel händer eller utnyttjas slentrianmässigt. Det är därför som det i många demokratier krävs en domares godkännande för telefonavlyssning. Men informationen på nätet betraktas av staters säkerhetsapparater som fritt villebråd, bara för att det är tekniskt möjligt.

Få ledande politiker i västvärlden vågar öppet ifrågasätta övervakningsapparaten, som utan åtskillnad tröskar i sig vår information på internet för att den förr eller senare "kan vara bra att ha" när man jagar terrorister och därmed räddar liv. Samtidigt kan denna automatiserade och globala övervakning som sagt få ett högt pris.

Ironiskt är att det inte var det Sovjetunionen, som Orwell kritiserade, som lyckades ta kontrollen av människor till sådana nivåer, utan världens demokratiska supermakt, USA, med många av de mindre demokratierna i lydigt koppel.

Precis som i landet Oceanien riskerar den som kritiserar systemet att bli klassad som opatriotisk, eftersom övervakningen är till för vårt eget bästa. Men inte bara det. Om man ska måla den onde på väggen, kan den som höjer rösten i framtiden själv rent av bli misstänkt för att dölja något.

Orwells 1984 var tänkt som en varning, inte som en manual för snokande statsmakter.

Niclas Sennerteg