Annons

Ylva Gripfelt: ”Jag gillar tanken att man liksom injicerar boken som en drog”

Som en shot poesi rakt ner i strupen. Dikterna sprider sig i kroppen och efterlämnar en stämning som känns. Ylva Gripfelt låter varje ord räknas i sin korta diktbok. Nu är hon nominerad till Borås Tidnings Debutantpris.
Borås Tidnings Debutantpris • Publicerad 27 februari 2024 • Uppdaterad 28 februari 2024
Boken är inte biografiskt skriven, menar Ylva Gripfelt: ”Inte i den meningen, men om någon frågar mig så här: Vad är sanningen om ditt liv? Då skulle jag bara ge dem den här boken och säga 'det här'.”Foto: Anton Hedberg

Vi sitter i Ylva Gripfelts kök. Fotograf Anton har just tackat för sig efter en ganska intensiv foto- och filmsession, och ett efterlängtat lugn har lagt sig över lägenheten. Ylva bjuder på kaffe från en kaffekaraff, en sån där med en långsam bryggprocess som ska ge vattnet mer tid att extrahera aromerna. Det är först senare jag inser att hennes val av kaffebryggare stämmer in på hennes sätt att skriva: Långsamt, men ytterst noggrant och koncentrerat.

Du kan läsa hela hennes 95-sidiga diktbok ”Det gudomliga tillståndet” på ynka tio minuter, om du skulle vilja det. Vissa dikter fyller inte ens en rad i boken. Som om varje ord är vägt på guldvåg för att få exakt rätt mängd mening. Resultatet är en bok som kan beskrivas som en injektion.

Annons

– Jag gillar den tanken, att man liksom injicerar boken som en drog och bara låter det pulsera rätt in i venen, och så får man en ton, ett språk och en stämning eller känsla som håller i sig en stund och som man kan återkomma till, säger Ylva Gripfelt.

Att hon skulle bli författare var inte självklart, menar hon själv. Men hon har alltid varit en litterär människa. Kanske kommer det av barndomen, båda föräldrarna är bibliotekarier, utbildade på Bibliotekshögskolan i Borås. Ylva själv har en magisterexamen i litteraturvetenskap, och hade länge planer på att forska. Men hon tröttnade på den akademiska världen och ville skriva mer fritt.

– Jag tror att jag skrev min första diktsamling när jag var åtta, typ. Full med knasiga stavfel. Jag gav den till mamma. Men jag har alltid sett mig som en läsare i första hand, jag tycker om att tolka och förstå.

Istället riktade hon in sig på litteraturtidskrifter. Men sådana har ofta dåligt med pengar. Så när en kollega på tidskriften Kritiker, där Ylva tidigare jobbade, kom med förslaget att hon skulle hoppa på en skrivarkurs för att finansiera sitt arbete, var Ylva på.

– Det var en ganska cynisk ingång. Jag älskar att skriva, men målet var hela tiden att kunna utveckla tidskriften under tiden jag studerade. Men så fastnade jag.

Det var på Skurups skrivarlinje som Ylva Gripfelt skrev första utkastet till ”Det gudomliga tillståndet”. När de första färdiga sidorna skulle läsas av klasskompisarna ville hon sjunka genom jorden.

– Jag tyckte det var så pinsamt. Jag skämdes så mycket. Jag ville inte gå på textsamtalet. Men jag gick till slut. Och... mina kurskamrater, de sa att min text var drabbande, att de kände en massa saker. Och de sa att jag skulle skriva vidare.

Utan klasskompisarnas peppande ord hade hon inte vågat läsa dikterna högt på Malmötxt samma kväll. Och hade hon inte gjort det hade hon antagligen inte gett ut dikterna alls. Efter läsningen blev hon kontaktad av en tidskrift som ville publicera dikterna.

– Jag var alldeles för blyg tror jag, och hade inte vågat skicka in det utan uppmuntran. Men jag gjorde det för det var som att jag fick endorfinpåslag av feedbacken. Och sen rullade det på ganska snabbt där ett tag, jag läste till och med in en av dikterna i Sveriges radio.

Att skriva vidare och forma det till en bok var dock lättare sagt än gjort. De första dikterna som klasskompisarna hade fått läsa hade kommit till som i en trans. Att hitta tillbaka var inte det lättaste.

Annons

– Jag tänkte att jag väl bara kunde skriva mer av det jag redan skrivit. Det skulle vara lätt, jag borde vara klar innan året var slut. Det tog sex år. För problemet är ju att det aldrig går att kopiera något. De första dikterna kom till som genom en ingivelse, ett tillfälle jag lyckades gripa.

Hon skrev oräkneliga dikter som alla blev kasserade. Det var som att den där känslan, stämningen, inte ville dyka upp.

– Det blev en massa dikter som aldrig riktigt kom åt vad jag ville uttrycka. Jag var tvungen att gå ner i min absoluta ensamhet och min absoluta rädsla, ensam i det här huset. Och det var inte alltid så kul. Ibland blev det ingenting. Men det började hända saker när jag verkligen tvingade ner mig i det.

Så vad handlar ”Det gudomliga tillståndet” om? Titeln syftar på en mening i en bok av Marguerite Duras som beskriver hur författaren såg på sin mor i barndomen.

– Det var som att den meningen fångade in allt det viktiga, utan att säga för mycket.

Det var på Skurups skrivarlinje som Ylva Gripfelt skrev första utkastet till ”Det gudomliga tillståndet”.Foto: Anton Hedberg

Ylvas egna dikter berättar dock inte om en mor. Snarare om avsaknaden av en. Men det kan också vara något annat som saknas. Dikterna skildrar, ur ett barns betraktande ögon, ett liv på landsbygden med en delvis frånvarande pappa. De pratar inte, och pappan verkar deprimerad. Från de kortfattade dikterna bildas scener i huvudet som gör att det vrider till i hjärtat. Som när pappan en dag går ut på åkern och skriker. En annan gång försvinner han oväntat länge. Hur länge? Det vet inte barnet heller. När någon ringer och frågar efter pappan lämnar barnet telefonluren liggande en stund. Sen lägger barnet på luren.

Är det en biografisk berättelse? Både ja och nej.

– Inte i den vanliga meningen, men om någon frågar mig så här: Vad är sanningen om ditt liv? Då skulle jag bara ge dem den här boken och säga ”det här”. Jag hade inte kunnat säga det bättre. Men mycket i den är ju inte biografiskt.

Boken handlar snarare om de valda orden, och att bygga en stämning.

– För mig är det språket som verktyg som är det viktiga, att leka med narrativ för att få fram en exakt bild och känsla. Jag gillar sagoberättelser, som jag tycker har en väldigt stark form som bara drar in en. Men det handlar inte om formen som sådan utan om känslan som uppstår. Redan första veckan på kursen sa jag till min handledare att jag ville skriva skräckpoesi, för jag ville skriva något som drabbar.

Annons

Jag tittar ner i mina anteckningar. Det står ”skräckinspiration?”.

– Det är ju inte skräck, men jag ville skriva det lite som om det var det. Jag är väldigt fascinerad av det hantverket och hur man skapar skräck. Som det här med tomrum, till exempel.

Det är inte de få orden på bokens sidor som nödvändigtvis sprider en skräckkänsla. Utan tomrummen mellan dem.

– Jag tycker att det händer något i det som inte sägs. Att jag bara ger precis så mycket att läsaren kan utläsa sina egna rädslor och känslor. Då behöver jag inte skriva det. Så, mitt arbete med den här texten har mycket varit att inte skriva ut saker.

Ylva Gripfelt är nominerad till Borås Tidnings debutantpris fö sin diktsamling ”Det gudomliga tillståndet”. En medvetet fåordig diktsamling som beskriver relationen mellan ett barn och dess pappa.Foto: Anton Hedberg

En recensent liknade boken vid en nedstruken roman. Det är lite förenklat, men inte heller helt fel, berättar Ylva.

– Jag är inspirerad av romaner med en stark stämning, men har alltid misstänkt att det egentligen inte behövs så många ord för att skriva fram den.

”Det gudomliga tillståndet” släpptes i augusti förra sommaren och har hyllats på flera håll under hösten. Just nu jobbar hon bland annat med att göra en grov översättning till engelska av boken, som ska ligga till grund för en översättning till rumänska. Om hon också börjat på en andra bok? Jodå.

– Jag har två projekt som ligger mig nära just nu, och ett av dem tänker jag ska bli min andra bok. Men det är jättesvårt. Jag är inte en person som skriver varje dag. Jag måste samla på mig materialet tills det skapar ett tryck i mig. Och sen kan jag förhoppningsvis skriva ut det.

Här saknas innehåll

Fakta

Ylva Gripfelt

Född: 1985 i Stockholm.

Bor: I Malmö. Har mamma, pappa och syster i Stockholm.

Gör/bakgrund: Kulturskribent, kritiker samt lärare på Författarskolan i Lund. Håller även i en essäskrivarkurs på Folkuniversitetet. Och har en magisterexamen i litteraturvetenskap.

Mitt förhållande till Borås: ”Det är ganska roligt, för jag kom nästan till där. Mina föräldrar träffades på Bibliotekshögskolan i Borås. ”

Skulle vilja kunna: ”Jag skulle vilja kunna vara lite snabbare. För jag är väldigt långsam. Ibland när jag var liten missade jag rasten på förskolan, eftersom jag satt och tänkte på hur saker såg ut. Jag skriver också väldigt långsamt. Jag skulle vilja kunna skriva min artiklar snabbare för att kunna få lite mer pengar, till exempel.”

Tänkbar titel på självbiografi: ”Jag skulle aldrig skriva en självbiografi, men om jag ändå skulle göra det skulle den heta någonting med ’Avskurenhet’, eftersom jag har olika erfarenheter av det i mitt liv.”

Det gör jag om jag vinner Debutantpriset: ”Då får jag verkligen skriva min andra bok.”

Första raderna ”Det gudomliga tillståndet”: Då sliter pappa mig ur hallen / Det är med rösten, ansiktet kväll / Jag ska stå med honom i fönstret”

Fakta

Borås Tidnings Debutantpris

• Debutantpriset är ett samarbete mellan Borås Tidning och Högskolan i Borås och delades ut för första gången 2001.

• I juryn ingår Aase Berg, författare och litteraturkritiker, Björn Kohlström, gymnasielärare och kritiker i Jönköpings-Posten samt Linnéa Lindsköld, lärare och forskare vid Högskolan i Borås.

• Prisutdelningen sker på Debutantgalan på Sagateatern i Borås torsdag den 7 mars 2024. Start klockan 18.30. Fri entré.

• Prissumman är 150 000 kronor.

Elin ThornbergSkicka e-post
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons