Winnerbäck flanerar i mellanrocksland
Lars Winnerbäck
Album: Själ och hjärta
Bolag: United Stage/BOR
Lars Winnerbäck är tillbaka med den tredje och sista delen i trestegsraketen ”Själ och hjärta”. Trilogins första två delar, som släpptes under 2021, slås nu samman och kompletteras dessutom med fyra nya spår. Ett smart upplägg, med tanke på sommarens turné i slottsträdgårdar och på arenor. Utspridda releaser innebär gott om tid för fansen att hitta hem i materialet, men också lite fräschör och krispighet som motiverar till lyssningar av hela skivan.
Någon egentlig röd tråd eller konceptuell tanke är det däremot svårare att hitta. Albumet varvar, som ofta tidigare i fallet Winnerbäck, flanerande, nostalgi och personliga återblickar med samtidsskildringar, som den i ”Skjutna stad”:
”Skjutna stad, från din triumf, från din science of business-triumf. Till 60-talshusen där inga skolor vill va. Där är det täta skott. Skjutna stad, gamle vän, jag hörde det där, ja nu tror jag det hördes igen/…/ Vad ska du göra nu? Har du tänt ett ljus? Här ligger blommorna på rad”.
Även soundmässigt är det mycket som känns igen från förr. Välproducerat, ofta jämntjocka arrangemang och tillräckligt rockigt för arenabokningarna i turnéplanen. Som bäst i de nervigt spretiga spåren som bättre klarar de repetitiva byggena och lyckas sticka ut. Spår som ”Grand Hotel”, ”Släpp det där mörkret” och den frustrerade ”Kallt regn som faller”.
”Men utan melodierna försvinner också stabiliteten, och de ordrika texterna står plötsligt ganska ensamma, utan stöttepelare.”
Melodimässigt har Winnerbäck vandrat ifrån det mest självklart hittiga. De enkla lösningarna. En utveckling som känns rimlig, till slut tröttnar man väl på det ytliga grävandet. Men utan melodierna försvinner också stabiliteten, och de ordrika texterna står plötsligt ganska ensamma, utan stöttepelare. Emellan varven känns låtarna därför svårsorterade, även om titlar som ”Nånting, kanske stjärnorna”, den inledande ”Blåser bort” och den albumbetitlade ”Själ och hjärta” väger upp i slagkraftighet.
Lars Winnerbäcks 20-åriga karriär märks. Erfarenheten hörs och även om han utforskar mellan varven så har han förmodligen inga tankar på att stöpa om sig själv. ”Jag är en enkel sång- och dansman”, sjunger han och kommer naturligtvis ha alldeles tillräckligt under fötterna i sommar. Men, under lyssningen på ”Själ och hjärta” är det lätt att börja längta efter ett mer experimentellt tilltag.
