Utställning skapar brett perspektiv

Chef för museet är Love Jönsson, uppväxt i Borås och tidigare intendent vid Röhsska museet i Göteborg.

De tre sommarutställningar som nu pågår speglar museets inriktning mot design och konsthantverk och det är uppenbart att urvalet är gjort med avsikt att skapa ett brett perspektiv.

Kan verkligen en robot ersätta mänsklig kreativitet? Det unga formgivarparet Kristina Schultz och Johan Lindberg lyckas inte övertyga mig om detta när jag ser de långa remsor med ett oändligt antal variationer på en serie enkla krukformer som deras förprogrammerade dator spottar ur sig. Och det 3D-printade resultatet i tunn plast får mig bara att längta efter en tung lerkruka med avtryck av mänskliga händer.

Men deras resonemang kring utvecklingen av den artificiella intelligensen och dess konsekvenser för framtiden, på både ont och gott, är högst intressant. Det finns säkerligen all anledning att ta deras varning på allvar när de påpekar att det är viktigt att tänka efter åt vilket håll vi är på väg, eftersom det är omöjligt att backa i efterhand.

Smyckekonstnären Karen Pontoppidan är född i Danmark 1968 och har bland annat varit professor vid Konstfack i Stockholm. Hennes smycken är minst sagt otraditionella. Genomgående utmanar hon konventionen genom att blanda högt och lågt, det enkla med det pretentiösa. Några lättburna skapelser är det inte direkt fråga om, det praktiskt och estetiskt tilltalande är uppenbart inte hennes främsta prioritet: hennes intentioner ligger mer åt det idébaserade hållet, det vill säga att tanken bakom verket är det primära.

Det här gäller inte bara smyckena, utan i än högre grad de större pjäserna. Där tar hon i ordentligt och spelar ut det mest triviala ur vardagen (speciellt den kvinnliga) med autentiska former av strykjärn, vaskrensare och en toalettsits, allt i naturlig storlek och i rent silver.

Den finlandssvenska keramikern Lillemor Mannerheim (1927 - 1994) är inte speciellt känd i Sverige, men hon var en av de formgivare som satte sin prägel på den svenska hemmiljön från 1950-talet och framåt då hon arbetade som designer på Gefle porslinsfabrik, Rörstrand och Arabia.

Hennes bruksföremål, fat, skålar och vaser väcker igenkänning från 50-talet, men framför allt fäster jag mig vid hennes otroligt charmfulla djurserie från 80-talet. Det märks verkligen att de är baserade på studier av levande djur, i djurparker såväl som i deras naturliga miljö.