Underfundig metateater på Backa
Sex roller söker en författare
Scen: Backa teater
Längd: ca 2 h och 15 min inkl paus
Spelas till 9 dec
Av: Luigi Pirandello
Regi: Oskar Thunberg
Skådespelare: David Bengtsson, Adel Darwish, Andreas Ferrada-Noli, Shirin Golchin, Anna Harling, Amalia Hallgren Wernstedt, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Rasmus Lindgren, Annika Nordin, Mikael Odghag, Emelie Strömberg, Julia Toll
Scenografi & kostym: Jenny Kronberg
Kompositör och musiker: Anders Blad, Daniel Ekborg, Bo Stenholm
Ljus: Tomas Heyman
Ljud: Niclas Ericsson
Mas: Josefin Ekerås
Dramaturg: Stefan Åkesson
Illustration: Kirsti Abrahamsen
Från foajén leds vi backstage genom en korridor och in i ett sparsmakat rum, där publiken får agera fluga på väggen när en teaterensemble kommer in för att börja dagens repetitioner av Hamlet. Den politiskt korrekta regissören (Anna Harling) är stressad och stöttas av den väldigt välvillige – och något irriterande – scriptan (David Bengtsson). Under repetitionerna käbblas och tjafsas det. Musikerna låter sig välvilligt flyttas hit och dit och en fastighetsskötare vid Backa teater kommer in för att fixa en krånglande dörr. Oron inför den stundande premiären, även om den har veckor kvar, är påtaglig.
Så dyker sex främlingar upp. De ser ut som en familj, med far, mor och fyra barn, men de hävdar att de i själva verket är roller som behöver en författare. De börjar berätta den historia de vill få avslutad, och regissören blir allt mer intresserad. Hon beslutar att de ska ta sig an den pjäsen istället, med hennes ensemble på scen.
Så vecklar sig ett metadrama ut som ställer frågor om vad teatern är, vem som är roll och vem som är skådespelare, vilket historia som är verklig, och vad som är sant. Det är minst sagt förvirrande ibland, men slutar aldrig överraska.
Utöver sitt metaperspektiv – som briserar i en gåshudsframkallande kulmen – är pjäsen fylld av underfundig humor och små dramer bakom det stora, då alla skådespelare ständigt är närvarande. Särskilt roligt är den lågmälda konflikten när den äldste sonen i familjen (Andreas Ferrada-Noli) ständigt snor åt sig olika Hamlet-dödskallar som han fingrar på, tills den pedantiske skådespelaren som är tänkt att spela Hamlet, (Rasmus Lindgren) surt tar tillbaka dem.
Med ett aldrig sviktande öga för detaljer leder (den riktiga) regissören Oskar Thunberg skådespelarna genom ett fantasieggande drama där allas roller, meta eller inte, känns skräddarsydda. Dramat som sådant blir ett slags 2020-talets surrealism – allt hade lika gärna kunnat vara en dröm, uppdiktad av mig, flugan på väggen.
