Underbart absurt i Martina Montelius roman om dödshjälp
Avlivningskliniken Tusenskönan
Roman
Författare: Martina Montelius
Förlag: Atlas
Av alla dessa tusen val som vi som lever i ett sekulariserat, välmående land har – jag menar hur många varianter av tandkräm, skolor, byxor, kaffe finns det egentligen? – så är valet att få hjälp att dö ett av de få val vi inte kan göra.
Men i Martina Montelius nya roman ”Avlivningskliniken Tusenskönan” finns inte bara valet, utan en uppsjö av olika alternativ för den som vill få hjälp att dö. Framgångsrika June har köpt ett lyxpaket för 225 000 kronor på en privat klinik, för hon tänker minsann dö med stil, eftersom hon inte står ut att leva i dagens pk-samhälle.
På Tusenskönan möter hon Alida, som aldrig velat leva och som skriver #deathwish #finallyhappy till sina Instagramföljare, och Uffe, som är lite velig inför det där med döden. Klinikföreståndaren och avlivningsstjärnan Brage arbetar på kliniken med sina båda exfruar Marianne och Francoise. Allt är som upplagt för katastrof.
”Det är absurt, men aldrig raljant. Det är politiskt, men utan pekpinnar.”
Jag älskar detta! För Martina Montelius har en exakt fingertoppskänsla för hur långt hon kan skruva sin berättelse. Det är absurt, men aldrig raljant. Det är politiskt, men utan pekpinnar. Ibland skrattar jag högt, ibland får hon mig att tänka till ordentligt – om livet och relationer. Och även om det är både roligt, skruvat och absurt, så är både människorna och berättelsen skrivna på fullaste allvar, för att livet är på allvar. För det tackar jag Martina Montelius från djupet av mitt hjärta.