GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ulricehamnsregissörens skrikiga gruppterapi missar målet

Känslorna svallar i familjedramat ”Bröllop, begravningar och dop”, biofortsättningen på Colin Nutleys tv-serie. Men Marie Göranzon visar att det inte alltid är den som skriker högst som vinner.
Filmrecension • Publicerad 21 oktober 2021
Stora känslor och stora ord står i centrum för Colin Nutleys ”Bröllop, begravningar och dop”, bland annat mellan nya kärleksparet Michelle och Valentin (Maria Lundqvist och Andreas T Olsson).
Stora känslor och stora ord står i centrum för Colin Nutleys ”Bröllop, begravningar och dop”, bland annat mellan nya kärleksparet Michelle och Valentin (Maria Lundqvist och Andreas T Olsson).
Foto: Jan Tove
Drama

Bröllop, begravningar och dop

I rollerna: Helena Bergström, Maria Lundqvist, Molly Nutley med flera.

Regi: Colin Nutley

Åldersgräns: 7 år

När hon lutar sig över julaftonsbordet och frustrerat fräser ”sitt inte och skrik ut dina jävla problem!” så vill jag ställa mig upp i biosalongen och applådera. Inte bara för att Marie Göranzon är magnifik (som alltid) i rollen som sträv matriark i filmfortsättningen av Colin Nutleys tv-serie ”Bröllop, begravningar och dop”, utan för att hon med en replik kokar ner alla mina invändningar mot den här filmen.

På senare år har det kommit flera biofilmer som med framgång fångar det svenska kynnets (och här generaliserar jag) allmänna oförmåga att sätta ord på starka känslor. I ”Charter” försöker en sårig mamma förvandla en bitter vårdnadstvist till idyllisk semester. I ”Tigrar” bygger ett ungt fotbollsproffs upp ett pansar av muskler och målmedvetenhet för att dölja kaoset inuti. Skildringen av den aspirerande porrstjärnan ”Pleasure” överlåter åt oss i publiken att fundera ut vad som egentligen pågår i huvudpersonens inre.

”Bröllop, begravningar och dop” gör precis tvärtom. Allting ska luftas, gärna i ett upptrissat tonläge som sällan lämnar utrymme för tvetydigheter eller nyanser.

I centrum för berättelsen står Grace (Helena Bergström) som i tv-serien blev gravid med sin nya svärdotters pappa (Philip Zandén) – en händelse som gick som en chockvåg genom bådas familjer. Nu är han död och Grace uppfostrar sin lilla dotter med stöd av den bedragna änkan Michelle (Maria Lundqvist).

Filmen fortsätter där serien slutade, i de trassliga familjerelationerna i kölvattnet efter otrohet och svek, i ny och gammal kärlek, i hur man lappar ihop (eller misslyckas med att laga) det som trasats sönder.

Det råder ingen tvekan om att ensemblen har haft roligt under inspelningen – vilken skådespelare vill inte spela ut hela känsloregistret på det här sättet? Men som publik känner man sig märkligt utanför. Det är som att titta på någon sorts tävlingsinriktad gruppterapi, där den som visar mest vinner.

I min bok är det Marie Göranzon som avgår med seger – på walk-over.

Marie Göranzon ger svar på tal som matriarken Louise i ”Bröllop, begravningar och dop”. I den illustra rollistan finns även Robert Gustafsson och Jan Malmsjö.
Marie Göranzon ger svar på tal som matriarken Louise i ”Bröllop, begravningar och dop”. I den illustra rollistan finns även Robert Gustafsson och Jan Malmsjö.
Foto: Jan Töve/Sweetwater Production
Karin Svensson/TT
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.