Tv-recension: Omskakande thriller med Fares

Johan Rheborg i rollen som den ekologiska odlaren Kent behöver bara tre sekunder i bild för att man ska fatta att det är något helt annat än grönsaker som står i fokus i samhället Jordnära. De vidsträckta odlingarna omgärdas av taggtråd och på området bor "säkerhetsmedvetna" invånare i ett så kallat gated community.

Till den på ytan så idylliska verksamheten kommer grovjobbaren Johnny (Fares Fares) tillsammans med Nicole och Maria, två föräldralösa systrar som ska vara sommarbarn på gården. Tjejerna förväntas delta i den aningen aparta gymnastiktruppen som verkar vara gårdens stolthet men åtminstone den äldsta, Nicole (Sofia Karemyr, som äger varenda scen hon medverkar i), är mer intresserad av att röka och börjar dessutom snabbt misstänka att något är skumt.

Amir Chamdin ("Cornelis", "Hassel") har alltid varit skicklig på att göra snygga filmer, musikvideor och serier. Den här gången blir det också genuint spännande att följa Johnny, Nicole, Kent och de andra i Jordnära.

Det är alltid härligt att få sjunka in i ett filmiskt universum, som präglas av en genomtänkt estetik, stämning och tilltal. "Partisan" är en sådan upplevelse, inte minst tack vare soundtracket, med Leonard Cohens "The partisan" som höjdpunkt samt de många kärleksfulla blinkningarna till den thrillertradition som föddes på 1970-talet där små människor går under i stora system.

Fares Fares är magnetisk i huvudrollen som Johnny och det är kul att återse honom på svensk mark efter utflykterna i exempelvis "Westworld" och "Chernobyl". Tänk om den här serien hade haft motsvarande budget – då hade den kunnat funka internationellt.

Mot slutet tappas dock skärpan en aning – några lite väl slappa vändningar i ett i övrigt skarpt manus drar ned helhetsintrycket – och man önskar att mer fokus hade fått ligga på den bisarra verksamheten i Jordnära, snarare än ännu en scen med den plågsamt klantiga polska gästarbetarduon på gården.

Anna Björk i rollen som gårdens matriark hinner knappt värma upp, Linus Wahlgren i rollen som gymnastiktruppsledare hade man gärna också sett mer av och Emelie Garbers känns lite bortslarvad som Kents fru med stort leende och kylig blick.

Men det går ändå inte att komma ifrån att "Jordnära" är en spännande och underhållande upplevelse, som skapar ett sug efter mer redan från start.