Traditionell västern hyllas i Venedig

Västernfilmen är en av de ursprungliga amerikanska filmgenrerna. Och den kan användas till mycket. Tim Blake Nelson, som spelar huvudrollen Henry i Potsy Poncirolis film "Old Henry" säger:

– Vår film skrevs före pandemin, ändå kan den ses som en allegori om hur en pappa lever isolerat och försöker skydda sin son från viruset.

”Old Henry” utspelar sig 1906. Nelson spelar en bonde som med sin son bor långt ute från ära och redlighet. En dag hittar de en svårt skottskadad man ute i markerna. De tar med honom hem, och inte oväntat dyker snart hans förföljare upp med skottlossning och mängder av blodspillan till följd.

Viruset som Henry, som har ett hemligt och våldsamt förflutet, försökt skydda sin son från är våldet – men nu har det drabbat dem.

– Västernfilmen är en underlig genre, säger Tim Blake Nelson.

– Den första västernfilmen gjordes 1895. Det handlar om en grovhuggen individualism, som är typiskt amerikansk. Alla nya generationer gör sitt för att uppfinna genren på nytt.

Nelson, som är mest känd för sina roller i flera filmer av bröderna Coen, säger att hans väg in i en karaktär alltid startar med det som finns skrivet, hur pinsamt det än är.

– Jag är en mycket fredlig person, jag äger inga vapen. Men jag har barn som jag älskar och det var min väg in i rollen. Och detta, i kombination med detaljstudier av ett visst foto gjorde att jag kunde finna den här mannen själ.

Han talar hur väl filmen på många sätt passar in i klimatet i dagens USA.

– Där handlar det om gott mot ont. Extremisterna på båda sidorna försöker utmåla de andra som extremt onda. Henry och hans son är som vi alla är, de är i mitten, de är grå. Att uppfostra ett barn är jobbigt, man gör misstag, det gör Henry fast han älskar sin son.

– Det är en stort berättad västern, samtidigt som det är en intim skildring av relationen mellan en pappa och hans son.