Torbjörn Flygt går i mål med massivt romanbygge
Slugger
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Polaris
Mer än tio år har gått sedan läsaren på sista sidan i ”Outsider” vinkade farväl till Johan Kraft på Göteborgs Central, ovetandes om han skulle ta tåget hem till sambon Helenas förlossning eller fega ur och dra till Stockholm – eller om hans syster Monika skulle klara sin levertransplantation. Nu kommer svaren på den decennielånga cliffhangern i en roman som imponerar redan till sitt omfång på närmare 600 sidor.
Det finns författare som lyckas se det stora i det lilla och som genom mänskliga öden också målar fram tiden karaktärerna lever i. Per Anders Fogelström är en av de svenska mästarna i genren och lärjungen Flygt går helt klart i hans fotspår. Det är inget mindre än en litterär bragd som författaren genomfört när han med romansviten om familjen Kraft ger tidsandan kropp och beskriver Malmös och därigenom Sveriges utveckling under ett halvt sekel.
I ”Slugger” har Johan Kraft hunnit bli 57 år. Han har klättrat rejält på den sociala trappan och flyttat till strandnära rikemansreviret Höllviken.
Under tre händelserika dygn runt midsommar får vi följa Johan på hans irrfärder, samtidigt som han vandrar ut och in i minnena och på så vis fyller igen tidsgapet till den förra romanen. Uppbyggnaden för tankarna till kammarspel och förtätade familjedramer à la Strindberg och Norén, eller för all del Thomas Vinterbergs ikoniska film ”Festen”, med den väsentliga skillnaden att här inte sker några definitiva uppbrott eller alltför våldsamma uppgörelser. Torbjörn Flygt håller sig trofast inom de vardagliga gråzonerna. Med sin häpnadsväckande iakttagelseförmåga går han fram likt en skönlitteraturens socialantropolog och beskriver tillvaron med alla dess skavanker och tillkortakommanden, samtidigt som han förmår lyfta fram det sköra och vackra som vi också möter på vägen genom livet.
I ”Slugger” återfinns hans lika häpnadsväckande som oemotståndliga associationer och humorn är intakt, liksom den bitande ironin: Inte minst när han låter Johan, den evige outsidern av stenkickarsläkt, betrakta det egna välfärdsghettot med sina utanförskapsglasögon.
Klassperspektivet är lika närvarande nu som i svitens tidigare romaner, samhällskritiken om möjligt än mer ursinnig och explicit.
Jag vet så klart inte om Torbjörn Flygt har för avsikt att återkomma till familjen Kraft ännu en gång. I ”Slugger” har huvudpersonen dock hunnit i kapp sig själv och vår samtid och när jag slår igen boken känns det som om författaren satt punkt. Punkt för en trilogi som redan är en modern klassiker.
